CCAA update

Fel, det är ju åtta månader...

Här går man och räknar månader, och så räknar man fel.... Det är ju åtta månader sedan LID.

Just nu känns det ganska tomt. Jag tittar lite förstrött på några adoptionsrelaterade sidor ibland, och på några bloggar. Det känns bara inte som att jag kan engagera mig i det nu. Det ligger så långt in i en avlägsen framtid att bara känns löjligt att engagera sig nu. Om vi kunde hoppa två år framåt i tiden kanske det kunde vara läge att börja engagera sig lite, börja fundera på namn, föräldraledigheter, barnrum, resan mm.

Adoptionsorganisationerna ska tydligen åka och träffa CCAA i Kina nu under oktober, och lite nyfiken är jag ju på vad de kommer att få för info (och vad de kommer att delge för info). Men samtidigt har jag en känsla av att de egentligen inte kommer att få veta något alls. Det kommer i alla fall inte att bli några spektakulära positiva nyheter.

Är det någon idé att bry sig över huvud taget just nu?

CCAA Uppdatering

Så är det nu bekräftat att CCAA uppdaterat till 30 nov 2005. November ska ju ha varit en väldigt 'stor' månad, så vi kan bara hoppas att det kommer att matchas fler dagar åt gången framöver.

För ett tag sedan kändes det nästan som jag accepterat att det kommer att ta flera år till innan vi får bli föräldrar. Jag tänkte att tre år till är ju inte en evighet. Men någonstans inom mig sitter ändå en person som känner sig lurad, förbannad, sviken, kränkt och piss-irriterad. En liten röst som vägrar att acceptera. Men vad hjälper det....

CCAA har uppdaterat med fyra dagar

November 2005 verkar aldrig ta slut. Nu är vi framme vid 25 nov 2005. Fyra små ynkliga dagar blev det den här gången.

LID + 4 månader

Idag har våra papper varit inloggade i fyra månader.

CCAA har också uppdaterat till LID 7 nov 2005. Sex dagar...

Sköna semesterdagar och CCAA-uppdatering

Nu var det några veckor sedan. Jag tog ut några semesterdagar som jag hade kvar på det gamla semesteråret, och allt som allt var jag ledig hela nio dagar i sträck. Underbart! Och tur med vädret hela tiden. J var bara ledig valborg och 1:a maj, men det är inte så dumt att vara ledig själv heller. Då hinner man liksom med allt det där som man inte hinner annars. Sortera foton till exempel... I det fina vädret... förkastligt...

Jag har sett att CCAA uppdaterat och kommit fram till LID 1 nov 2005. Vad ska man säga... Nu känns det verkligen som ett steg fram och två tillbaka. Ju längre vi väntar detsto längre blir väntetiden. Vi som inte har någon plan B alls. Ska man bara ge upp och vänta tills det bli vår tur? Jag är van att ta saken i egna händer. Går det inte att lösa på ett sätt så får jag hitta på ett annat sätt. Fast i det här är man hjälplöst fast i andras händer. Det är så frustrerande! Våra papper har varit inloggade i tre små ynkliga månader, vilket ju inte är nå'nting i dagens läge.

Under tiden växer magar och barn föds. Flera som började försöka få barn samtidigt som vi har idag två barn och har börjat jobba igen efter nummer två. Som tur är har jag två väninnor som inte heller har barn. Den ena har två halvstora styvbarn och den andra är singel, så våra situationer liknar inte riktigt varandra. Men vi kan dela samtalsämnen (som inte handlar om bajs, inskolning på dagis och vaknätter) och vi har möjlighet att hitta på aktiviteter som utflykter, brutalshopping och långfika utan att ta hänsyn till barn. Jag passar på att uppskatta detta, även om jag gladligen bytt det mot vaknätter, snoriga näsor och trotsåldrar.

Förkyld igen!!!!!

Detta är ju bara inte sant! Hur många gånger kan man bli sjuk på två månader???

Det nya året, som ju ska bli ett toppenår, har börjat ganska svagt måste jag medge. Förkylning med feber och sjukdag precis efter nyår, kräksjuka en hel vecka i slutet av januari, och nu förkylning igen. Jag kan inte ens med att stanna hemma. Det känns som att jag förbrukat alla sjukdagar för hela året redan. Hur som helst, jag har ju inte feber utan är bara allmänt mossig. Det värsta verkar vara över, vilket passar bra eftersom vi åker på skidresa imorgon. Har bara inte orkat packa än, så det får bli en panikpackning ikväll.

Annars... Ingen uppdatering från CCAA. Jag kommer ju att vara jättenyfiken under tiden vi är borta. Man hoppas ju varje gång att det ska komma med fler datum. Jag kan som sagt inte låta bli att hålla lite koll även om det för vår del ligger oändligt lång borta fortfarande.

Snörvel, snörvel, snyt, harkel, host...

Snart skidresa

Som vanligt, i slutet av månaden, börjar man fundera på hur långt CCAA kommer att uppdatera den här gången. Idag är ju faktiskt sista dagen i månaden. Fast förra uppdateringen kom inte förrän några dagar in i februari. Om jag inte minns fel är det ca 30 grupper nu hos vår organisation som ska få barnbesked före oss. Det är många! Fast när vi skickade handlingen till Kina var det 32 grupper före, så något händer ju även om det går långsamt.

Hur som helst, till helgen bär det av på skidresan till Schweiz. Det ska bli så skönt med en semestervecka! Jag hoppas förstås på strålande sol från en klarblå himmel och ett par minusgrader. Mina gamla Rossignol-skidor från sista halvan av 80-talet får stanna hemma. Mannen säger att de är reliker och att han skäms om jag ska ha dem. Det är faktiskt inget fel på dem! Jag har hyrt carvingskidor de sista gångerna vi åkt, men jag tycker inte att jag åker lika bra på dem. Det fladdrar liksom om skidorna. Jag har väl inte fått in tekniken riktigt...

Adoptionsbloggar i allmänhet

Jag söker runt och läser lite i olika adoptionsbloggar, och har lagt märke till att de inte uppdateras lika ofta som bloggar som handlar om IVF. Många adopterar ju från Kina, och kanske ligger det i sakens natur att man i slutet av månaden (när CCAA uppdaterar) är inne på nätet och kollar om det hänt något. Kanske man i glädjen eller besvikelsen över hastigheten på CCAA's arbete passar på att skriva något i sin egen blogg?

När man höll på med IVF var det hela tiden saker som hände, Sprayer, sprutor, äggplock, återföranden, akupunktur, testdag, blödning som kom eller inte kom. Folk uppdaterade helt enkelt sina bloggar i princip dagligen. Man hade för vana att göra en daglig koll och se hur det gick för övriga. Jag höll i och för sig till på Familjeliv, och där skriver man ju inte bara i sin blogg utan kan också delta i olika trådar i forumet. Kanske blir det med interaktivt.

Jag kan känna en viss besvikelse och frustration över att de adoptionsbloggar jag tittar på uppdateras så sällan. Jag har nog ännu inte kommit in i att det faktiskt inte händer så mycket när man väntar på barnbesked. Trots att man inte alls egentligen känner dem vars bloggar man läser så känner man ändå en viss samhörighet. Det känns lite som en slags vänskapsrelation, bara det att här så är kontakten med övriga ganska sparsam. Det kan ju också bero på att ingen läser det som jag skriver, och att jag själv inte är tillräckligt aktiv och skriver kommentarer i andras bloggar. Jag känner mig lite som ny i klassen!