Sköna semesterdagar och CCAA-uppdatering

Nu var det några veckor sedan. Jag tog ut några semesterdagar som jag hade kvar på det gamla semesteråret, och allt som allt var jag ledig hela nio dagar i sträck. Underbart! Och tur med vädret hela tiden. J var bara ledig valborg och 1:a maj, men det är inte så dumt att vara ledig själv heller. Då hinner man liksom med allt det där som man inte hinner annars. Sortera foton till exempel... I det fina vädret... förkastligt...

Jag har sett att CCAA uppdaterat och kommit fram till LID 1 nov 2005. Vad ska man säga... Nu känns det verkligen som ett steg fram och två tillbaka. Ju längre vi väntar detsto längre blir väntetiden. Vi som inte har någon plan B alls. Ska man bara ge upp och vänta tills det bli vår tur? Jag är van att ta saken i egna händer. Går det inte att lösa på ett sätt så får jag hitta på ett annat sätt. Fast i det här är man hjälplöst fast i andras händer. Det är så frustrerande! Våra papper har varit inloggade i tre små ynkliga månader, vilket ju inte är nå'nting i dagens läge.

Under tiden växer magar och barn föds. Flera som började försöka få barn samtidigt som vi har idag två barn och har börjat jobba igen efter nummer två. Som tur är har jag två väninnor som inte heller har barn. Den ena har två halvstora styvbarn och den andra är singel, så våra situationer liknar inte riktigt varandra. Men vi kan dela samtalsämnen (som inte handlar om bajs, inskolning på dagis och vaknätter) och vi har möjlighet att hitta på aktiviteter som utflykter, brutalshopping och långfika utan att ta hänsyn till barn. Jag passar på att uppskatta detta, även om jag gladligen bytt det mot vaknätter, snoriga näsor och trotsåldrar.