Halvfart

Vilken fantastiskt härlig vår det är! Jag får lust att göra en massa saker, slutföra olika projekt, bjuda hem folk, göra utflykter och en massa andra saker. Samtidigt känner jag mig inte helt tillbaka på topp fortfarande. Det är som att det är svårt att få igång livet få full fart när det gått på halvfart så länge. Förra året vid den här tiden var pausknappen intryckt. Livet stod stilla. Jämfört med då mår jag tusen gånger bättre. Men jag orkar inte riktigt få till allting fullt ut.

Framför allt i veckorna. Jag orkar upprätthålla jobb, pendling, träning, matlagning, städning och tvätt. Utöver det orkar jag inte mer än att sjunka ner i soffan och kolla lite på TV på kvällen. Och vi har inte ens barn... När jag tänker på familjeliv med hämtningar och lämningar på dagis, fritidsaktiviteter och nattningar så undrar jag hur i allsindar det ska gå till. Självklart kommer det att gå bra, men just nu stör det mig att jag inte har mer ork. Jag vill inte längre vara den här personen som går på halvfart. Jag vill vara rolig, engagerad, nyfiken, social, påhittig och initiativrik. Det är jag inte nu, inte än. Då och då glimtar hon fram, den där festliga tjejen. Jag försöker fånga de ögonblicken och hålla kvar dem. Jag saknar henne!