Nu i dagarna föds det många barn i Sverige...

Enligt morgontidningarna föds det i dagarna fler barn än någon annan tidpunkt på året. Många föräldrar tycker nämligen att det är praktiskt att barnet inte blir bland de yngsta i sin årskull. Vidare verkar föräldrarna tycka att det är mindre besvärligt att ha en liten bebis på våren än på exempelvis vintern. Jag försöker väldigt mycket att inte uppfatta detta som ett hån mot alla barnlösa...

Halvfart

Vilken fantastiskt härlig vår det är! Jag får lust att göra en massa saker, slutföra olika projekt, bjuda hem folk, göra utflykter och en massa andra saker. Samtidigt känner jag mig inte helt tillbaka på topp fortfarande. Det är som att det är svårt att få igång livet få full fart när det gått på halvfart så länge. Förra året vid den här tiden var pausknappen intryckt. Livet stod stilla. Jämfört med då mår jag tusen gånger bättre. Men jag orkar inte riktigt få till allting fullt ut.

Framför allt i veckorna. Jag orkar upprätthålla jobb, pendling, träning, matlagning, städning och tvätt. Utöver det orkar jag inte mer än att sjunka ner i soffan och kolla lite på TV på kvällen. Och vi har inte ens barn... När jag tänker på familjeliv med hämtningar och lämningar på dagis, fritidsaktiviteter och nattningar så undrar jag hur i allsindar det ska gå till. Självklart kommer det att gå bra, men just nu stör det mig att jag inte har mer ork. Jag vill inte längre vara den här personen som går på halvfart. Jag vill vara rolig, engagerad, nyfiken, social, påhittig och initiativrik. Det är jag inte nu, inte än. Då och då glimtar hon fram, den där festliga tjejen. Jag försöker fånga de ögonblicken och hålla kvar dem. Jag saknar henne!

Födda 1970

Värdelöst vetande. Men på något sätt tittar jag alltid lite extra när det gäller någon som är lika gammal som jag. Hur ser deras liv ut, mm...

Kändisar födda 1970:

I världen:
Mary J. Blige - amerikansk sångerska
Minnie Driver - brittisk skådespelerska
Queen Latifah - amerikansk skådespelerska, rappare
Vince Vaughn - amerikansk skådespelare
Uma Thurman - amerikansk skådespelerska
Matt Damon - amerikansk skådespelare
Ethan Hawke - amerikansk skådespelare, regissör och författare
Mariah Carey - amerikansk sångerska
Naomi Campbell - brittisk skådespelerska och fotomodell
Claudia Schiffer - tysk fotomodell
Tone Bekkestad - norsk meteorolog och väderpresentatör i svenska TV4

I Sverige:
Andreas Johnson - svensk sångare
Izabella Scorupco - svensk skådespelerska, fotomodell och sångaerska
Helen Sjöholm - svensk sångerska
Lisa Nilsson - svensk sångerska
Cecilia Frode - svensk skådespelerska
Anna Book - svensk sångerska
Thomas Fogdö - svensk alpin skidåkare
Alexandra Pascalidou - svensk journalist, programledare i TV och författare
Sofia Källgren - svensk sångerska
Annika Sörenstam - svensk golfspelare
Pernilla Wiberg - svensk alpin skidåkare
Jonna Liljendahl - svensk barnskådespelerska (Madicken)

Vårtecken i Skåne

Uteserveringarna är nu i full gång på Lilla Torg i Malmö. Med värmelampor förstås, men i alla fall... Härligt!

Varje år måste jag få plocka tussilago åtminstone en gång, och det fick jag härom dagen. Det lyser små gula solar längs vägrenarna, som gör en alldeles glad. Varje år återupplivar jag barndomsminnet av att inte veta vad man ska sätta sina plockade tussilago i. Varje gång upptäcker man att ett glas är för stort och en äggkopp för liten....

Påskliljorna har också börjat komma, lagom så här före påsk. I helgen ska jag vårstäda och fixa till balkongen, och J ska tvätta fönster. Det är också vårigt!

Adoption - som att simma

För fem år sedan bestämde jag mig för att jag skulle lära mig crawla. Jag har alltid trivts i vattnet och varit duktig på att simma, men av någon anledning fick jag aldrig till crawlet som liten. Jag beundrade alltid de som obehindrat kunde crawla. Då för fem år sedan, som 31-åring, lärde jag mig sakta men säkert, och sedan dess har jag också simmat för tränings skull en gång i veckan.

När jag träffade min man fick jag honom också till att börja simma, så nu har vi det som ett gemensamt träningsprojekt. Vi simmar 1000 m varje gång i en 25-metersbassäng, så det blir ju ett antal vändningar. Jag simmar på samma sätt varje gång. 50 m bröstcrawl, 50 m ryggcrawl, osv, osv. De första 100 m brukar gå lätt. Då är man utvilad. Sedan är det lite tyngre 200-400 m, innan man kommer in i 'den andra andningen'. Efter 400 m har jag kommit in i flytet.

När man simmar tänker man ut så många bra saker. Man är så fokuserad på andningen att tankarna liksom får sköta sig själva. Och då när man inte riktigt styr dem kommer det fram rätt mycket bra. Det är hur bra som helst om man är stressad och uppe i varv.

Vidare har det under sista åren blivit så att jag jämför saker och ting med mitt 1000-meterspass. Exempelvis hur mycket man har kvar att göra på ett projekt eller hur lång tid man har kvar att vänta. På barnbesked exempelvis... 10% är som de första hundra metrarna. Man har precis kommit igång. Än så länge ganska smärtfritt. Det är ju så mycket pyssel i början med hemutredning, utbildning, papper som ska samlas, referenter, foton, mm. Och när handlingen äntligen gått iväg dröjde det bara fem veckor så hände nå'nting nytt - LID. Nu börjar den låååånga väntan utan att något händer på jättelänge. Det känns lite motigt och man har långt kvar. Men om man tänker på det så är det bara 900 m kvar, och det brukar ju gå bra.....

10%

Om man inte har något bättre för sig kan man göra en snabbkalkyl på hur mycket av vår väntetid vi betat av. Om man försöker vara lite positiv och fortfarande tror på att vi får vänta i två år så har vi faktiskt nu avklarat 10% av väntetiden.... (från HTK tills man är hemma med barnet). Jag antar att det egentligen är en optimistisk beräkning, men tills motsatsen är bevisad så... I somras när vi höll på att bestämma oss för land så var tiden 14-16 månader för Kina enligt samma beräkning. Gruppen som senast fick BB beräknas få 19 månader på grund av det Kinesiska nyåret som försköt deras resa.

... Kanske skulle jag jobba lite också... Men det är fredag och fint vårväder, så man blir alldeles sugen på att inte jobba alls.

Jag längtar till påsk då vi ska åka och fira med min familj. Lammstek.... Pappa fyller 65, så det ska ju också firas. Familjen bor 30 mil från oss, så vi ses inte så jätteofta. Faktiskt var det i julas vi alla sågs senast.

J's familj finns på ca 40 mils avstånd. Att inte ha sina familjer i närheten är inget som hittills varit så negativt. Men nu när vi ska skaffa barn så börjar man fundera kring det. Att far- och morföräldrarna till vårt barn inte kommer att finnas så nära. Plötsligt känns det som en stor nackdel både för oss och för barnet. Det måste ju vara guld värt för ett barn att ha sin släkt i närheten och kunna få en nära relation till dem. Och för vår del att kunna få lite avlastning någon gång ibland.

Min syster med familj är de som finns närmast oss, på bara några mils avstånd. Med en ett-åring som håller på att skolas in på dagis har de ganska fullt upp, så vi har inte heller setts så mycket på sistone. Nu när föräldraledigheten är slut för dem och det ska skapas rutiner med jobb och dagis så hade mor- och farföräldrar inte varit så dumma att ha i närheten.

Varken jag eller J har några direkta band i Skåne. Vi har bara blivit kvar efter att vi pluggade, och trivs bra. Vi gillar det lugna tempot - 'allt ordnar sig, en sak i taget' - och att det är en hel månad längre sommar. Fast är vi sugna på att flytta närmare våra familjer? Hmmmm.... Detta tål att tänkas över. Och vi har ju gott om tid att tänka över det... om man säger så...

På lunchen idag...

På lunchen idag berättade min kollega att hon igår fick träffa sitt barnbarn för första gången. Han kom med sina föräldrar från Colombia, så det var ett snabbt möte på flygplatsen. Han är sex månader, och när de kom hem igår hade de varit i Colombia i fyra veckor.

Jag blir så glad av att höra sån't här! På något sätt känns det mer verkligt att vi också någon gång kommer att komma hem med vårt barn. Utan sådana här små solskenshistorier är det fortfarande så avlägset att det är på gränsen till overkligt.

Strosar runt på nätet

Igår hittade jag länken http://www.chinaadoptionforecast.com/
Testade att fylla i vårt LID, och fick till svar att vi kan räkna med att få BB i augusti 2009.... Hmmm.... Deprimerande. Varför kan jag inte bara låta bli att kolla runt??? Om jag bara kunde hia mig ett och ett halvt år, och SEDAN börja spekulera.

Toppenvecka i alperna

Tillbaka igen efter en jättehärlig vecka i Saas Fee i Schweiz. Vi har haft tur med snö, fint väder, bra skidåkning och ett trevligt boende. Varje gång jag kommer till alperna slås jag av hur storslaget det är. Jag kan inte låta bli att känna vördnad för jorden och naturen när jag står och blickar ut över topparna. Som människa känner jag mig så liten och såbar, samtidigt som jag får känslan av att äga hela världen. Det är något alldeles speciellt med alperna!

Saas Fee är en liten mysig by som ligger i cantonen Valais. Byn ligger på 1800 meters höjd, och skidområdet är byggt på en glaciär. Gott om bra och kall snö trots stekande sol alltså. Mycket turister, hotell och restauranger lyckas dock inte ta död på den genuina bykänslan. I Saas fee är det inte tillåtet med bensindrivna fordon. Istället kör man små elbilar för transport av bagage, folk, mm. Till och med polisen har en liten elbil...

.

J:s favorit i matväg var Walliser teller - en tallrik (bräda) med charketurier och ostar. Själv fasnade jag för Röstin, som inte riktigt var samma sak som Rösti här hemma. Istället var det riven potatis blandat med grönsaker/ skinka/ bacon, ett stekt ägg ovanpå och till sist dränkt i smält ost. Man åt MYCKET smält ost!!!!

J åt ostfondue till middag en kväll, men det blir lite mycket ost för min smak. Jag smakar gärna tre-fyra bitar, men sedan räcker det. Vi hade bestämt att äta kött-fondue också en kväll, men den eftermiddagen smällde vi i oss en påse chips och friterade munkar. Inte ett dugg hungriga när kvällen kom. Så det smög sig! Vi får väl gå ut och äta fondue här hemma istället, eller kanske till och med fixa en själva hemma.

.

Bara nå'n timme från Saas Fee ligger Zermatt, där vi spenderade en dag för lite variation och möjlighet att åka i ett lite större system. Zermatt är helt enkelt större. Större by, större skidsystem, större priser och har det stora 'Toblerone-berget' Matterhorn i bakgrunden.

Nog om det! Det är skönt att komma hem också.

Förkyld igen!!!!!

Detta är ju bara inte sant! Hur många gånger kan man bli sjuk på två månader???

Det nya året, som ju ska bli ett toppenår, har börjat ganska svagt måste jag medge. Förkylning med feber och sjukdag precis efter nyår, kräksjuka en hel vecka i slutet av januari, och nu förkylning igen. Jag kan inte ens med att stanna hemma. Det känns som att jag förbrukat alla sjukdagar för hela året redan. Hur som helst, jag har ju inte feber utan är bara allmänt mossig. Det värsta verkar vara över, vilket passar bra eftersom vi åker på skidresa imorgon. Har bara inte orkat packa än, så det får bli en panikpackning ikväll.

Annars... Ingen uppdatering från CCAA. Jag kommer ju att vara jättenyfiken under tiden vi är borta. Man hoppas ju varje gång att det ska komma med fler datum. Jag kan som sagt inte låta bli att hålla lite koll även om det för vår del ligger oändligt lång borta fortfarande.

Snörvel, snörvel, snyt, harkel, host...