Vi är jättenöjda med vår Slovenienresa. Ett väldigt grönt och vackert land med stora variationer. De flesta kan engelska, och det går också bra att komplettera med lite tyska eller italienska. Slovenerna är stolta över sitt land (som blev självständigt 1991), och allt är välordnat och fungerar bra efter svenska mått. Vid årsskiftet gick man över till euro, vilket gjorde att priserna var lite högre än vi väntat oss.
Vi har verkligen fått lite av det mesta. Sol, värme och salta dopp i Piran. Som tur var blev vi inte berörda av värmeböljan som svepte över östeuropa med 45 graders hetta. 30-35 grader räckte bra för oss. Vi ligger inte och solar särskilt mycket, men bad däremot blev det en hel del av. Vi gillar skugga, och sitter gärna och läser eller njuter av en cappuccino (som är nästan lika bra som i Italien). Till skillnad från Italien har man inte ståtoaletter i Slovenien. Mycket bra! Me not like ståtoaletter...
I Karst-regionen finns tusentals grottor, och vi gjorde ett besök i den underjordiska Skocjan-grottan som är med på UNESCO's världsarvslista. Mycket storslaget!
Då Slovenien inte är större än Skåne blir resorna i landet aldrig långa. Vi fortsatte med buss upp till huvudstadet Ljubljana där vi stannade i två dagar. Stadsblid och monument vittnar om en lång historia. Staden påminner lite grann om Lund och Uppsala.
Vi har kommit på att buss fungerar alldeles utmärkt och är dessutom jättebilligt, så vi fortsätter med buss norrut mot Bled. Nu är vi uppe i det Slovenska alpområdet vid de Julianska alperna, och temperaturen har sjunkit till 20-25 grader. Bled är en mycket vacker plats med sin lilla lilla sjö med en liten liten ö med bara en kyrka på. Som i en saga. Hittills har vi bott på vandrarhem men nu har vi bokat in oss på pension. Alp Penzion ligger strax utanför samhället med majsfält utanför dörren, och alpluften har en svag doft av gödsel. Här bor vi lyxigt jämfört med vandrarhemmen. Vi lånar cyklar, ror på den lilla sjön, badar och utforskar omgivningarna. Nu är det tid att hyra bil, så vi hittar en firma som går med på att vi hyr bilen här i alperna och lämnar den vid flygplatsen vid Trieste i Italien. Perfekt!
Vi vandrar genom den gröna bergsklyftan Vintgar Gorge med skummande vatten och trolska broar. Som taget ur Sagan om ringen. Vi blir starka i benen av allt klättrande upp till borgar och alla trappor upp i kyrktorn. Det är så fint i Bled så vi stannar lite längre än planerat, och hittar boende hemma hos en familj.
På vägen ner mot Italien igen åker vi via Kranjska Gora, på slingrande serpentinvägar över passet Vrsic. Kan på mitt tangentbord inte få till alla fjongar som ska vara på s, c och z. Slovenska är mycket svårt! Det går inte att få någon logik i det alls, och det hjälper inte ett dugg att man kan engelska, franska, tyska och spanska. Vi stannar i Bovec, som är centrum för diverse vattenaktiviteter. Vi har hört om rafting, canyoning och hydrospeed. Boendet hade vi inte fixat utan gick till turistbyrån för att få hjälp. Efter två telefonsamtal hade vi fått boende på en gård ute på landet utanför Bovec. Väldigt smidigt att vara turist i Slovenien. Tyvärr var det i nu i sommar vattenbrist i floden, så det blev ingen rafting som vi tänkt. Dessutom var det pissigt väder så vi for vidare söderut.
Precis innan den Italienska gränsen tar vi en chansning och kollar med turistbyrån om det finns någon trevlig vingård att besöka. Ett samtal senare är vi välkomna till Farm Batic, ett litet familjeföretag strax utanför Nova Goriza. Med kartan i högsta hugg letar vi oss fram till en liten by. Sonen i huset, som kan engelska, bjuder in oss på en liten gård med vinrankor kl'ngandes runt väggarna och över oss. Han hämar vin, bröd, ostar och skinka, och berättar om var och hur druvorna växt. J, som är vinkännaren i familjen, är i sjunde himlen... Då vi reser med ryggsäckar finns det inte utrymme för så mycket shopping, men vi bestämmer oss för att fyra flaskor kan vi nog knöla ner bland smutstvätten.
Vi åker över till Italien och bestämmer oss för att bo i Monfalcone som ligger nära flygplatsen. i Italien går saker och ting inte lika smidigt, men efter lite mixtrande och språksvårigheter hittar vi boende hemma hos ett gammalt par som inte kan engelska alls. Gulliga är de dock, och ställer fram en bricka med kaffe till oss på morgonen.
Liksom på vägen ner flyger vi med lilla Air Dolomiti mellan Trieste och München och sedan Lufthansa mellan München och Kastrup. Sammanfattningsvis kan man säga att Italien vinner när det gäller kaffet, men Slovenien kammar hem guld när det gäller allt annat. Ett land att återvända till, och jag kan varmt rekommendera alla ett besök dit.
