Åttonde julen utan barn

För åtta år sedan började min kamp för att bli gravid. Det var då det började försökas på allvar. Nu är det åttonde julen utan barn...

LID + 10

Ja, nu börjar det bli juletider och våra papper har varit inloggade i mer än 10 månader. Ingen ljusning på barnbeskedsfronten heller. Bara sex dagar blev matchade den här omgången
(2005-12-09 till 2005-12-14). Snart fyller jag 37 också. Ska jag verkligen inte få bli mamma förrän jag är över 40???? Pissigt!

Något försenat fick jag igår upp det sista julpyntet och den obligatoriska oranga pappersstjärnan i sovrummet (det blir så mysigt ljus med den). Mycket julgodis har jag faktiskt hunnit göra. Fick lite inspiration från Leilas jul och gjorde maffig konfekt med choklad, salta jordnötter, marsmallows och dumlekola. Annars blir det i vanlig ordning chokladkola till mamma (som äter upp ca 80 % av dem), mozartkulor och egenkomponerad blandning av choklad, corn flakes, russin, fikon och polly.

Julen firas i år hos syster och hennes familj med både vår familj och hennes mans familj. Spännande... Det är första gången vi firar så.

Min vän är gravid

Min vän har haft det svårt sista åren med utmattningsdepression, medicinering och alkoholproblem. Hon är sjukskriven och kommer inte att vara tillbaka i arbete på länge. I och med vår barnlöshet funderar man ju på vänner i samma ålder och deras syn på barn. Min vän har inte varit i närheten av några seriösa förhållanden på länge, och i och med problemen har det kanske varit bäst så. Hon har alltså varit den sista i min bekantskapskrets jag skulle gissa på att skaffa barn. Kanske har hon också varit min 'livlina' när det gäller sällskap som inte har barn. Trots allt är det ju en annan typ av aktiviteter man kan roa sig med tillsammans med barnlösa. Hon själv hade väl börjat inse att det kanske inte blir några barn, och förlikat sig med det.

Under hösten var hon på semester utomlands i tre veckor, och sista veckan hade hon en fling med den killen hon åkte dit för att träffa som kompis. Nu är hon alltså gravid. Jag är verkligen glad för hennes skull, även om det var extremt oväntat. Kanske är det hennes chans till ett annat liv. Jag hoppas det. Samtidigt kan jag fortfarande tycka att det är orättvist att vissa bara blir gravida utan att ens försöka, medan andra inte lyckas trots en massa års försök.

Just att väntetiden är så lång tills vi får barn gör att jag känner mig mer barnlös än någonsin, trots att vi faktiskt också väntar barn. Det känns verkligen inte som att vi väntar barn. Även om våra papper varit i Kina i snart tio månader så är barnbeskedet så otroligt långt borta.

Facebook och släktforskning

Nu var det ett tag sedan jag var här. Jag har nämligen hittat till Facebook, och det tar ju en hel massa tid i början när man ska leta upp folk man känner. Jag har dissat Facebook ganska länge, men fick ge upp då man inte kan titta på vänners bilder mm om man inte själv är med.

Vidare har jag börjat tittat på en släktforskning som en i familjen gjort. Jätteintressant! Fjorton generationer bakåt har letats fram.

Jaha, med adoptionen händer det ju inte så mycket. Det ryktas om att 14:e dec 2005 skulle kunna vara det nya brytdatumet. Inget att hurra över direkt. Jag trodde i min enfald att det kanske skulle bli lite fler datum åt gången nu när stora november var avklarat. Men det verkar ju inte alls så. Inte heller händer det något på granskningsfronten. Känner mig ganska likgiltig inför adoptionen numera. Ingen idé att hetsa upp sig för något som kommer att inträffa om tre år...