onsdag, juli 04, 2007

Känns hopplöst med Kina

Jag är en ganska rationell och logisk person. Jag har svårt att tro på att allt kommer att ordna sig om jag ser siffror som inte alls tyder på det. För ett halvår sedan sa CCAA att väntetiden kommer att öka till ca två år. OK, två år kan jag leva med. Sista månaderna när de givit BB till bara några LID-dagar åt gången har jag ju inte kunnat låta bli att undersöka siffror mm bakåt i tiden. När det nu ryktas att CCAA medgivit för organisationer i USA att väntetiden kommer att gå upp till tre år, så känns det plötsligt ännu mer relevant att studera siffrorna. Tre år tycker jag börjar bli lite svårt att leva med. Särskilt när jag tycker mig se att det inte heller kommer att stanna vid tre år. Antagligen är det något CCAA säger nu. Precis som de sa två år för ett tag sedan. Antagligen visste de redan då att det inte skulle stanna vid två år på långa vägar. Min gissning är att det mycket väl kan bli tal om fyra år, och det tror jag inte att jag kan leva med.

Så vad göra man? Det känns faktiskt tröstlöst. Vi har betalt in till AC nu, och kommer nog att betala in även till BFA-A. Men det känns så tungt. Att börja om igen. Nytt land. Nya papper. Vårt medgivande räcker till augusti 2008, så det ska ju förnyas i vilket fall som helst.

Det måste ju vara bättre att byta land nu när vi inte väntat mer än fem månader. Tråkigare om man kommer på om ett halvår att det här inte ser så lovande ut, och då ha väntat ett år i onödan. Vårt problem när det gäller landbyte är längden på vårt äktenskap. Vi har bara varit gifta ett år, och då faller många länder bort.

Frågan är om man istället ska vänta kvar och låta vårt äktenskap bli längre, och samtidigt få ett bättre könummer. Vi kan ju inte vara de enda som anmäler oss som sökande till fler organisationer för säkerhets skull, och därför växer väl köerna.

Ja, många tankar kring detta just nu! Varför måste jag analysera allt? Kan jag inte bara tro att det nog kommer att lösa sig på bästa sätt. Nej, för att empiriska studier har visat att om man inte tar tag i saken själv så kommer ingen annan heller att göra det åt en...

1 kommentarer:

Klockan 05 juli, 2007 12:59 , Blogger Catrin sa...

Vi har samma dilemma som er och vet inte heller vad vi ska göra. Har inte varit gifta tillräckligt länge för att kvalificera oss till så många andra länder än Kina, tyvärr. Det känns väldigt jobbigt just nu! Man får hålla sig kvar i Kina, gå med i flera organisationer och se hur läget ser ut igen om ett halvår. Det kans vänga fort och det kan ju svänga rätt håll med! Kram

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida