Elias från Sydkorea

Resebesked!!!

2010-02-21T12:16:00.002+01:00

Fredagen den 19 februari ringde de från AC och sa att Elias nu är resklar och att vi får åka och hämta honom!!!! Oj, oj, oj, vi som trodde att det skulle dröja en månad till. Nu blev vi helt tagna på sängen. Bara att boka resa och packa väskan.

Nu har vi en riktigt spännande resa framför oss!!!

Tigerns år

2010-02-14T20:57:00.002+01:00

I helgen har vi för första gången varit med och firat det kinesiska nyåret. Tigerns år har nu börjat. Vår lillkille är född i oxens år.

Efter förseningarna med resebeskeden från Korea kring nyår gissar vi nu på att vi kommer att få resa i slutet av mars eller börja av april. Inom räckhåll, men det känns lite frustrerande att det inte går som på räls. Fast varför skulle det göra det? Det har det ju aldrig gjort innan...

Barnbesked

2009-12-18T14:13:00.000+01:00

Vi har fått BB från Korea!!! Helt otroligt! Det tog inte ens 12 veckor från det att våra ansökan fick åka iväg. Snacka om skillnad jämfört med Kina... Vi har blivit utsedda som föräldrar till en liten kille som nu är sex månader. Jättefin är han förstås, och vi är överlyckliga! Hoppas, hoppas att vi får åka i februari.

Glad Suttelutt

Hello Korea!

2009-09-16T20:12:00.002+02:00

Snart kommer våra papper att åka iväg till Korea!!!!

Från att adoptionen har kännts helt overklig i flera år så börjar det så smått kännas som att det verkligen kommer att bli ett barn till slut. Under hela tiden vi haft papper i Kina (2 år, 7 mån) så har vi inte köpt en pinal som har med barn att göra. Nu plötsligt börjar vi fundera på barnvagnar och bärselar. Inte för att vi kommer att köpa NÅGOT alls före BB, men nu är det i alla fall kul att tänka tanken.

Min längtan efter barn startade för tio år sedan. Tänk att vi snart är där...

Bye bye Kina

2009-03-30T19:03:00.002+02:00

Nu ger vi faktiskt upp Kina! Det känns inte realistiskt längre. Tråkigt men sant. Vi hoppas att få skicka våra papper till Sydkorea istället till sommaren/ hösten. Vi kan alltså vara hemma igen med barn sommaren 2010 :o) Helt otroligt!!!

Väntetider

2008-12-19T18:54:00.002+01:00

Long time, no see...

Jag har just gjort en ny uppskattning av väntetiderna i Kina. Siffrorna baseras på de senaste 20 månaderna. Antalet LID-dagar som CCAA matchat har legat mellan 2 och 9.
Medel = 6,1 LID-dagar per månad.

För vår del är det 349 LID-dagar kvar.

Detta ger oss 4 år och 9 månader från och med nu. September 2013 alltså.
Då är vi för gamla.

Om CCAA mot förmodan skulle klara av 9 LID-dagar per månad framöver blir resultatet för vår del 3 år och 3 månader från och med nu. Men hur sannolikt är det? Det har inträffat en gång på 20 månader.

Detta håller inte! Ny, alternativ plan måste tas fram!

Granskade

2008-09-28T17:58:00.002+02:00

Det var länge sedan! Sommar, semester, och nu faktiskt en extra semestervecka i Grekland. Härligt med lite extra sol på näsan i september.

Nytt på adoptionsfronten är att vi nu har gått igenom granskningen. Vi har väl aldrig egentligen tvivlat på att det skulle uppstå några frågetecken kring våra papper, men det känns ju skönt att få det svart på vitt. I övrigt händer det ju inte så mycket i Kina för vår del på länge. Så lång tid kvar att vänta... Tråkigt...

Basilikasill och jordgubbstårta

2008-06-22T22:59:00.002+02:00

Midsommar och snart under review

2008-06-20T13:13:00.004+02:00

Hoppas in och önskar GLAD MIDSOMMAR!!! Håller nu på att lägga sista handen på mina två sillsorter. I år blir det gubbrörasill och basilikasill. J jobbar med en västerbottenostpaj. Mums! Sedan blir det marängjordgubbstårta...

Något positivt på Kina-fronten på mycket, mycket länge är att månaden före oss nu är genom review-room. Vi är alltså med i nästa omgång som ska granskas. I veckan fick vi också iväg våra papper till adoptionsorganisation 2. Vanligtvis tar det några veckor för dem att gå igenom papper innan de hör av sig, men nu mitt i sommaren kan vi nog räkna med att det tar längre tid. Det förnyade medgivandet är också på väg till organisation 1.

Sommarpaus

2008-06-09T18:16:00.002+02:00

Just nu känns Kina-läget hopplöst. Att CCAA denna månaden ger besked för fler LID-dagar än på länge hjälper just inte. Vi är så oändligt långt ifrån ett barnbesked från Kina att det är helt absurt. Jag undrar för mig själv vad andra i Kina-kön tänker. Inser folk hur många år det är frågan om? Vad är det som gör att man väljer att stå kvar i den kön? Har man i så fall inga andra alternativ? Tycker man att det är helt ok att vänta 5-7 år? För oss är det inte ok.

Och vad har vi för alternativ? Ja, det vi kan göra är att nu skicka in våra papper till den andra organisationen vi står som sökande hos. Men det känns tröstlöst att börja om från början nu när vi har hållt på med adoptionen i två och ett halvt år. Det är verkligen sorgligt. När man väl skickat sina papper till ett land så är man liksom gisslan i det landet på så vis att man inte kan skicka papper någon annan stans. Alltså gör vi inte om misstaget att stå i kö länge i landet. Hellre i så fall att det är kö i Sverige innan man får skicka sina papper, och sedan kortare kö i landet. Ja, vi får se vilka länder som skulle kunna vara aktuella.

Nu pausar jag ett tag. Vi måste tänka igenom det här.

Ha en skön sommar!

Uppdaterat medgivande

2008-05-26T21:20:00.000+02:00

Idag har vi fått vårt uppdaterade medgivande!!!

Lära sig nya blommor

2008-05-18T21:10:00.003+02:00

Idag har vi varit ute och gått i bokskogen. Jag har alltid tyckt att jag varit ganska duktig på blommor då pappa drillade oss när vi var små. Men idag upptäckte jag ett helt gäng med blommor som jag inte kände igen. Kollade upp i floran när vi kom hem, men hittade inte alla. De vi kunde idantifiera var ramslök, buskstjärnblomma och myskmadra:

Men denna gula blomma kunde vi inte hitta i floran. Någon som kan hjälpa till?

Möte med familjerätten

2008-05-12T17:15:00.003+02:00

Nu har vi varit och träffat familjerätten för att få nytt medgivande. Det var en enkel procedur då den enda förändringen vi gjort sedan sist är att vi båda bytt jobb. Det hela tog ca 45 minuter. I slutet av månaden tas beslutet i nämnden. Skönt att få det klar innan sommar och semester.

Ska vi vänta kvar i Kina-kön så lär det här i och för sig inte bli det sista förnyandet av medgivande vi behöver göra. CCAA gav besked för endast tre LID-dagar den här gången. Läge att ge upp snart känns det som. Allvarligt talat. Vem som helst som kan elementär matematik inser ju att det är mer än 4-5 år det är frågan om. När vi får det nya medgivandet ska vi i alla fall höra med våra organisationer vilka andra möjligheter vi har.

Planer på nytt medgivande

2008-04-22T20:44:00.003+02:00

Nu har vi i alla fall bokat in möte med familjerätten för en uppdatering av vårt medgivande. Det gamla slutar gälla efter sommaren, men det är ju inte fel att vara ute i god tid. Man vet ju inte riktigt hur lång tid det tar.

En fundering är om vi ska höja medgivandet till 'ej fyllt 2 år', mest för att barnen från Kina kan vara upp till två. Nu har vi 0-18 mån. Under tiden vi har gått och väntat på barn har lille systersonen hunnit passera två, och det är så kul att ha följt honom under den här tiden då han varit så gammal som vårt barn skulle kunna vara när vi hämtar det.

Från det ena till det andra. Jag vågar vägra page och bob och har nu gjort nya lockar i mitt halvlånga hår... :o) Det är ett riktigt lyft, i dubbel bemärkelse.

Ont i rumpan och rödvin

2008-04-04T20:56:00.003+02:00

Tur att det finns glädjeämnen i livet att lysa upp tillvaron med när väntan känns lång. Ikväll har vi haft årets första grillning. En god köttbit, färsk sparris och ett gott rödvin. Jag är ju ganska svårflörtad när det gäller vin, till min makes stora sorg. Ofta dricker jag ett halvt glas och han får dricka upp resten. Idag lyckades han dock gräva fram en riktig goding från vinsamlingen, en Ridge Lytton Springs 2004. Jag ber alltid honom att komma ihåg vad det är jag gillar för vin, för själv kan jag ganska lite om vin och kan aldrig minnas. Nu har jag i alla fall det här på pränt...

Efter två dagars cykling istället för buss har jag mäkta ont i rumpan. Inte precis träningvärk men alldeles öm är jag. Får vila bakdelen i helgen. Jag tillhör ju inte en generation som är uppvuxen med cykelhjälm, men nu har jag lovat familjen att köpa en. Förr eller senare ska man ju också vara en god förebild, så det är väl lika bra att börja vänja sig.

Slöseri med tid

2008-03-30T22:16:00.003+02:00

Ibland kommer dagar då den här långa väntan känns totalt meningslös. Slöseri med vår tid. Tänk vad mycket värme och kärlek vi hade kunnat ge under de här åren. Väldigt svårt att se meningen med det.

Utmanad

2008-03-28T20:51:00.002+01:00

För fem år sedan hade jag varit singel ett tag och längtade efter att träffa mannen i mitt liv. Jag bodde i min första alldeles egen riktiga lägenhet, som jag gillade jättemycket. Arbetsmarknaden var svajig och jag jobbade på ett tidsbegränsat vikariat.

För tio år sedan var jag nästan färdig med mina studier. Jag bodde på studentkorridor och trivdes som fisken i vattnet. Jag började fundera på vad jag skulle jobba med så småningom, och det var nu jag började längta efter barn.

För femton år sedan hade jag precis flyttat till Skåne och börjat plugga. Sorglösa dagar med plugg och tentor blandat med skojiga aktiviteter och fester.

För tjugo år sedan gick jag andra året på gymnasiet. Kompisar och pojkvänner var viktigt, och man trodde att man nästan var vuxen.

Blåmes

2008-03-24T18:23:00.001+01:00

I det strålande påskvädret blev jag bekant med en liten blåmes.

Mer om konsten att vara snäll

2008-03-18T20:14:00.002+01:00

Stefan Einhorn skriver i sin bok 'Konsten att vara snäll' att en snäll människa är en individ som lever med etiken i sitt hjärta, och bär i sitt medvetande ständigt med sig omtanken om medmänniskan. Han ser snällhet som godhet, och menar att det vi gör för våra medmänniskor gör vi också för oss själva. Vi har alltså allt att vinna på att vara snälla, och mycket att förlora på att inte vara det.

Något som jag fastnade för i boken var det som Stefan Einhorn skriver om att motivet bakom en handling inte är det viktigaste. Det som räknas är till slut vad vi gör. Jag tror att de flesta någon gång har hört uttrycket att 'det är tanken som räknas'. Stefan Einhorn menar alltså precis tvärt om, att det inte är tanken som räknas utan vad man gör. Jag tycker att det är så bra!

Vårtecken

2008-03-16T18:01:00.003+01:00

Det har varit en strålande vårdag i Skåne idag. Gissa om jag gillar blommor...

Turkisk peppar

2008-03-12T20:16:00.002+01:00

Jag har så svååååårt att låta bli att handla godis i taxfree-butiken när jag flyger. Nu sitter vi och proppar i oss turkisk peppar så att vi får alldeles ont på tungan...

Nya jobbet

2008-03-09T12:21:00.002+01:00

Nu har jag varit en vecka på mitt nya jobb, och det verkar lovande tycker jag. Det har ju mest varit introduktion, ny dator, mobil, inloggningar, rättigheter och att gå runt och hälsa på alla i och för sig. Imorgon ska jag på utbildning, och då blir det väl lite mer konkret.

Det är ett stort företag till skillnad från mina tidigare arbetsplatser, och med det följer fler regler, säkerhetsrutiner och bestämmelser. Bara att vänja sig. Fördelarna är att saker och ting är lite mer strukturerat, och eftersom det finns rutiner för allt så funkar saker och ting direkt.

Det jag njuter mest av just nu är att det bara tar mig 20 min dörr till dörr. Just nu åker jag buss, men nu när det blir lite varmare och vårigare ska jag leta upp en bra cykelväg. Tänk att kunna cykla till jobbet!!! Det har jag inte kunnat på 6-7 år.

Nu ska vi iväg till min systers familj, som bor några mil bort. Min gullige lille systerson har just lärt sig säga R... :o)

Empati

2008-02-28T17:08:00.002+01:00

Stefan Einhorn skriver i sin bok "Konsten att vara snäll" om empati. Han menar att empati är en förmåga som vi kan utveckla under livets gång om vi bara bestämmer oss för att bli mer empatiska. Det första och största steget är att man vill bli mer empatisk.

Att försöka sätta sig in i en annan människas värld och ställa sig frågor som: Hur tänker hon nu? Hur skulle hon vilja att jag agerar? Vad är viktigt för henne? När man själv försökt besvara frågorna ställer man dem till den aktuella personen för att få feed-back. Till syvende och sist handlar det om självinsikt skriver Stefan Einhorn.

Dessa och många fler klokheter finns i boken, som jag kan rekommendera.

Känner du någon som du skulle önska var mer empatisk?

Några bilder från Thailand

2008-02-27T16:15:00.002+01:00

Review room

2008-02-19T13:20:00.001+01:00

Det verkar som att november 2006 snart ar klara i review room...

Thailand

2008-02-19T13:19:00.002+01:00

Det är så ljuvligt i Thailand!!!!!

Kinesiskt nyår och ett år i Kina

2008-02-06T14:01:00.000+01:00

Nu är det kinesiskt nyår, och vi firar också att våra papper varit i Kina i ett år.
Detta firar vi med att åka till Thailand i två veckor!

Hej då!

Faktiskt inte kul med adoption längre

2008-01-18T10:47:00.000+01:00

Det är faktiskt inte kul med adoptionen längre! Vi glädjer oss inte länge. Det känns faktiskt inte ens sannolikt att den kommer att bli av. I alla fall inte från Kina. Det känns inte som att sannolikheten är så stor att de skulle öka farten hos CCAA. Varför skulle de göra det? Det finns ingen anledning för dem att göra det. Barnen får ju föräldrar, och det är ju det viktiga. Att tusentals blivande föräldrar står åravis i kö, det bryr sig väl inte de om. Och varför skulle de det?

415 LID-dagar är nu före oss

2008-01-15T09:29:00.000+01:00

Egentligen blir jag bara nedstämd av den här typen av beräkningar, men nu gör jag det ändå. Igen. Har nog gjort det några gånger tidigare.

Vi har 415 LID-dagar före oss.

Om CCAA fortsätter att ge besked på:

5 dagar --> 83 månader --> 6 år, 11 mån --> dec 2015
7 dagar --> 59 månader --> 4 år, 11 mån --> dec 2012
9 dagar --> 46 månader --> 3 år, 10 mån --> nov 2011
14 dagar --> 30 månader --> 2 år, 6 mån --> jul 2010
21 dagar --> 20 månader --> 1 år, 8 mån --> sep 2009
30 dagar --> 14 månader --> 1 år, 2 mån --> mar 2009

De här siffrorna kan ju få vem som helst att hoppa av Kina. Jag undrar hur många avhopp de har per månad egentligen. Naturligtvis florerar det rykten om detta. Men vad är sant? Snart har vi LID + 12 månader. Det känns ju svårt att börja tänka på andra alternativ när man redan tycker att man väntat länge. Jag kan tänka mig att det kommer att kännas ännu svårare när pappren blivit granskade och man faktiskt är godkänd.

Ingen mer info från CCAA's hemsida

2008-01-15T09:27:00.000+01:00

CCAA update

2008-01-04T10:17:00.000+01:00

GOTT NYTT ÅR!!!

2008-01-02T11:49:00.000+01:00

Klockan fem på julaftons morgon bryter magsjukan ut som mannen haft i två dagar. Kräker hela förmiddagen och ligger matt i soffan resten av julafton. Inställd jul, alltså. Dagen efter skulle vi haft middagsbjudning hemma, och den blev ju också inställd. Pissigt!

Jaha, men nu är det nytt år och vi är friska igen. Att jag ska byta jobb är nu klart. Det ska bli jättekul! Dessutom kommer det bara att ta mig 10-20 minuter att komma till jobbet. Det är nästan det bästa av alltihop. Jag har pendlat en och en halv timme per väg nu i fyra år. Oj, så skönt det ska bli att slippa det!

När det gäller adoptionen tänker jag inte ens ha några förhoppningar för 2008. Förmodligen kommer våra papper att bli granskade någon gång under våren-sommaren, men det är allt. Det är nu ett år sedan våra papper skickades till Kina.

Åttonde julen utan barn

2007-12-16T18:32:00.000+01:00

För åtta år sedan började min kamp för att bli gravid. Det var då det började försökas på allvar. Nu är det åttonde julen utan barn...

LID + 10

2007-12-10T15:27:00.000+01:00

Ja, nu börjar det bli juletider och våra papper har varit inloggade i mer än 10 månader. Ingen ljusning på barnbeskedsfronten heller. Bara sex dagar blev matchade den här omgången
(2005-12-09 till 2005-12-14). Snart fyller jag 37 också. Ska jag verkligen inte få bli mamma förrän jag är över 40???? Pissigt!

Något försenat fick jag igår upp det sista julpyntet och den obligatoriska oranga pappersstjärnan i sovrummet (det blir så mysigt ljus med den). Mycket julgodis har jag faktiskt hunnit göra. Fick lite inspiration från Leilas jul och gjorde maffig konfekt med choklad, salta jordnötter, marsmallows och dumlekola. Annars blir det i vanlig ordning chokladkola till mamma (som äter upp ca 80 % av dem), mozartkulor och egenkomponerad blandning av choklad, corn flakes, russin, fikon och polly.

Julen firas i år hos syster och hennes familj med både vår familj och hennes mans familj. Spännande... Det är första gången vi firar så.

Min vän är gravid

2007-12-02T18:56:00.000+01:00

Min vän har haft det svårt sista åren med utmattningsdepression, medicinering och alkoholproblem. Hon är sjukskriven och kommer inte att vara tillbaka i arbete på länge. I och med vår barnlöshet funderar man ju på vänner i samma ålder och deras syn på barn. Min vän har inte varit i närheten av några seriösa förhållanden på länge, och i och med problemen har det kanske varit bäst så. Hon har alltså varit den sista i min bekantskapskrets jag skulle gissa på att skaffa barn. Kanske har hon också varit min 'livlina' när det gäller sällskap som inte har barn. Trots allt är det ju en annan typ av aktiviteter man kan roa sig med tillsammans med barnlösa. Hon själv hade väl börjat inse att det kanske inte blir några barn, och förlikat sig med det.

Under hösten var hon på semester utomlands i tre veckor, och sista veckan hade hon en fling med den killen hon åkte dit för att träffa som kompis. Nu är hon alltså gravid. Jag är verkligen glad för hennes skull, även om det var extremt oväntat. Kanske är det hennes chans till ett annat liv. Jag hoppas det. Samtidigt kan jag fortfarande tycka att det är orättvist att vissa bara blir gravida utan att ens försöka, medan andra inte lyckas trots en massa års försök.

Just att väntetiden är så lång tills vi får barn gör att jag känner mig mer barnlös än någonsin, trots att vi faktiskt också väntar barn. Det känns verkligen inte som att vi väntar barn. Även om våra papper varit i Kina i snart tio månader så är barnbeskedet så otroligt långt borta.

Facebook och släktforskning

2007-12-01T12:02:00.000+01:00

Nu var det ett tag sedan jag var här. Jag har nämligen hittat till Facebook, och det tar ju en hel massa tid i början när man ska leta upp folk man känner. Jag har dissat Facebook ganska länge, men fick ge upp då man inte kan titta på vänners bilder mm om man inte själv är med.

Vidare har jag börjat tittat på en släktforskning som en i familjen gjort. Jätteintressant! Fjorton generationer bakåt har letats fram.

Jaha, med adoptionen händer det ju inte så mycket. Det ryktas om att 14:e dec 2005 skulle kunna vara det nya brytdatumet. Inget att hurra över direkt. Jag trodde i min enfald att det kanske skulle bli lite fler datum åt gången nu när stora november var avklarat. Men det verkar ju inte alls så. Inte heller händer det något på granskningsfronten. Känner mig ganska likgiltig inför adoptionen numera. Ingen idé att hetsa upp sig för något som kommer att inträffa om tre år...

Älskade barn

2007-11-13T21:37:00.000+01:00

Älskade barn, jag saknar dig så. Ibland saknar jag dig så mycket att hjärtat vill brista.

LID + 9 månader

2007-11-07T10:58:00.000+01:00

Idag har våra papper varit i Kina i nio månader. CCAA's senaste drag härom dagen var att matcha 1-8 dec 2005. Då december är en mindre månad än november var hade jag ju hoppats på några fler dagar. Vill gärna bli av med 2005 så fort det går. 2006 är i alla fall året före vårt år.

Det är en hel del av bloggarna jag följt som gått över till sn-ansökan vid det här laget, faktiskt majoriteten. Och så är det ju ett gäng som stängt ner sina bloggar. Det känns som att vi börjar bli ensamma kvar i den långa Kina-kön. Våra akt ligger och samlar damm på en hylla, och det dröjer innan någon ens kommer att titta i våra papper. Undrar om jag ska göra en gissning på att det tar ca ett halvår innan våra papper är granskade... Det kommer i alla fall att vara en milstolpe.

Mormor

2007-10-29T13:25:00.000+01:00

Min mormor dog inatt. Hon har varit väldigt dålig sista månaderna så det var ganska väntat. Hon hade inte så mycket livskvalitet kvar, så för hennes skull är jag glad att det fick ta slut. För min del är det självklart ledsamt. Det är ju lite speciellt med en mor- eller farförälder som man haft förmånen att få ha med sig upp i vuxen ålder.

Vart tar alla vägen?

2007-10-28T18:09:00.000+01:00

Jag sörjer lite när bloggar som jag följt under lång tid plötsligt är borta, stängda. Ibland helt utan förvarning. Man tycker ju att man nästan känner bloggaren lite grann, även om man bara vet och känner till det man läst. Man kanske har skrivit kommentarer till varandra ibland. Plötsligt existerar inte bloggen längre. Det känns nästan som att knacka på hos en vän och upptäcka att vederbörande tagit allt sitt pick och pack och flyttat till Australien utan att lämna någon adress. Eller en blogg som finns kvar men inte har uppdaterats på ett halvår. Man blir nästan lite orolig för personen. Det är nästan svårt att ta till sig att blogg-världen inte fungerar som verkliga livet. Många skriver för sin egen skull, och struntar i om någon läser. Förr eller senare har situationen ändrat sig, och det man skrev om är inte längre aktuellt.

När vi höll på med IVF'er följdes jag åt med andra IVF'are via bloggar och forum. Många blev ju gravida, och man hade inte längre barnlösheten och behandlingarna gemensamt. När barnet sedan kom var det många som naturligtvis avslutade sina IVF-bloggar, eller skiftade fokus mot barn och familj istället. Och sådant är ju livet. Under den här jobbiga tiden var det inte heller helt lätt att glädjas åt alla andra som lyckades med det vi inte gjorde. Chansen att vi skulle lyckas fanns ju, men osäkerheten om det nå'nsin skulle bli något tärde mycket.

Inom adoptionsvärlden följer man folk som väntar och längtar efter barn som finns i andra delar av världen. Väntan är lång, och man hinner följa många bloggare under en längre tid. I det här fallet uppskattar jag betydligt mer att följa bloggare som hunnit åka och hämta hem sitt barn. Här kan jag känna att det är en situation som även vi nästan helt säkert kommer att få uppleva. Det ger mig otrolig glädje att få ta del av hur bra det kan bli. Att följa de här efterlängtade barnens framsteg, och föräldrarnas försäkran om att det är värt all väntan.

Just nu med mer är tre års väntan kvar behöver man få veta just det. Att det är värt all väntan.

Fel, det är ju åtta månader...

2007-10-16T14:44:00.000+02:00

Här går man och räknar månader, och så räknar man fel.... Det är ju åtta månader sedan LID.

Just nu känns det ganska tomt. Jag tittar lite förstrött på några adoptionsrelaterade sidor ibland, och på några bloggar. Det känns bara inte som att jag kan engagera mig i det nu. Det ligger så långt in i en avlägsen framtid att bara känns löjligt att engagera sig nu. Om vi kunde hoppa två år framåt i tiden kanske det kunde vara läge att börja engagera sig lite, börja fundera på namn, föräldraledigheter, barnrum, resan mm.

Adoptionsorganisationerna ska tydligen åka och träffa CCAA i Kina nu under oktober, och lite nyfiken är jag ju på vad de kommer att få för info (och vad de kommer att delge för info). Men samtidigt har jag en känsla av att de egentligen inte kommer att få veta något alls. Det kommer i alla fall inte att bli några spektakulära positiva nyheter.

Är det någon idé att bry sig över huvud taget just nu?

CCAA Uppdatering

2007-10-08T15:55:00.000+02:00

Så är det nu bekräftat att CCAA uppdaterat till 30 nov 2005. November ska ju ha varit en väldigt 'stor' månad, så vi kan bara hoppas att det kommer att matchas fler dagar åt gången framöver.

För ett tag sedan kändes det nästan som jag accepterat att det kommer att ta flera år till innan vi får bli föräldrar. Jag tänkte att tre år till är ju inte en evighet. Men någonstans inom mig sitter ändå en person som känner sig lurad, förbannad, sviken, kränkt och piss-irriterad. En liten röst som vägrar att acceptera. Men vad hjälper det....

7 månader

2007-10-07T17:27:00.000+02:00

Det har varit en härlig hösthelg, och vi varit ute och njutit av vädret både i bokskogen och vid havet. Idag har våra handlingar varit inloggade i Kina i sju månader.

Granskningsenheten på CCAA jobbar på

2007-09-27T12:51:00.000+02:00

Nu är även augusti 2006 granskade hos CCAA. Grattis till er som kommit ett viktigt steg närmare ert barn!

Några bilder från Italien - Slovenien

2007-09-27T11:25:00.001+02:00

Alltså, jag kan inte få blogger till att samarbeta när det gäller bilder och text. Så texten kommer lite här och var, och det blir en massa konstiga mellanrum. Men, men...

Både i Italien och i Slovenien åt vi jättegoda pizzor. Den här var hur maffig som helst.

Tomat, mozarella och ruccola fungerar alltid.

Piran, ett gammalt sjörövartillhåll från 1200-talet. Slovenien har inte så mycket kust, men här fick vi sola och bada några dagar.

Piran i solnedgången, taget uppifrån den gamla borgen. Mycket träning för benen att komma upp hit.

Ljubjlana, Sloveniens huvudstad, med floden Ljubljanica.

Den lilla, lilla sjön i Bled, som ligger uppe i bergen i de Julianska alperna i Slovenien. Vackert som i en saga!

I den lilla, lilla sjön ligger en liten, liten ö med en kyrka på. Man kan hyra roddbåtar och ro runt på den lilla sjön.

Vandring vid Vintgar Gorge, utanför Bled.

Bergspasset Vršič Pass i norra Slovenien. På väg tillbaka mot Italien.

Långsamhetens lov

2007-09-25T11:44:00.000+02:00

Jag läser en jättebra bok som heter 'Långsamhetens lov' av Owe Wikström (som är professor i religionspsykologi vid Uppsala Universitet). Han manar till motstånd mot samtidens jäkt, och resonerar om vår tids stora bristvaror: livsnjutningen och det djupa allvaret. En hel massa klokheter! Den går helt i linje med 'Down shifting' som jag skrivit lite om tidigare.

Det här med vikten

2007-09-25T11:39:00.000+02:00

Efter sommaren började jag med den planerade viktnedgången. Och hur gick det med det? Inte så bra. Jag har ju problem med sömnen, och har ätit medicin för det. Medicinen ökar aptiten avsevärt, så jag har upp ett antal kilo det senaste året. Nu i somras skulle jag sluta med den medicinen, ett ypperligt tillfälle att passa på och försöka gå ned de där förbaskade kilona. Tyvärr fungerade inte sömnen igen utan medicinen, så jag har fått börja med den igen. Då tappade jag gaisten lite i viktnedgången. Inte nog med att man får kämpa lite med att gå ned i vikt utan medicin, men med medicinen blir man liksom motarbetad dessutom. Suck! Så nu får jag fokusera på att i alla fall inte gå upp mer i vikt.

Perspektiv på saker

2007-09-15T12:45:00.000+02:00

Sådant som inte får hända händer ibland ändå. I det här fallet inte mig eller någon som står mig nära, men ändå. En vän och kollega till min syster fick för nästan två veckor sedan en liten pojke. Han mådde inte bra när han kom ut, och för tillfället vet man inte hur allvarligt det är. Mina tankar går till dem.

Back-log = 441 dagar

2007-09-12T13:31:00.000+02:00

För närvarande är det en back-log på 441 dagar till vårt LID. Man skulle kunna se det på det här viset:

Om CCAA fortsätter att ge BB för 5 LID-dagar åt gången har vi en väntetid på 88 månader, vilket innebär januari år 2015.

Alltså:

5 LID-dagar år gången = 88 månader = jan 2015
10 LID-dagar år gången = 44 månader = apr 2011
15 LID-dagar år gången = 29 månader = feb 2010
20 LID-dagar år gången = 21 månader = jun 2009

7 månader

2007-09-07T10:04:00.000+02:00

Idag är det sju månader sedan vi blev inloggade i Kina. För ett år sedan hade vi varit halvvägs, men idag är det en piss i Nilen... För tillfället räknar vi med tre och ett halvt till fyra år, och det skulle i så fall innebära hösten-vintern 2010-2011. Under tiden tickar vårt äktenskap på och blir allt längre. Frågan är var gränsen går för hur länge man är benägen att byta land.

Sommaren 2009 har vi exempelvis varit gifta i tre år, och då är vårt äktenskap tillräckligt långt för att de flesta länder ska godta det. Vidare skulle man ha ett bra könummer hos organisationen så att man skulle kunna få iväg en ansökan ganska snabbt. Men skulle man byta land då när man har väntat mer än halva tiden???

Redan nu har vi i över ett år vetat att vårt barn kommer från Kina. Man intresserar sig lite extra för skildringar från Kina, läser böcker och tittar lite extra när man möter adoptivbarn från Kina. Redan nu finns ett motstånd mot att byta land. Samtidigt skulle jag nog inte tveka att byta om det innebar att jag skulle få bli mamma två år tidigare än vad Kina kan erbjuda.

Om tillit

2007-09-03T16:00:00.000+02:00

"När jag tänker på framtiden och känner oro,
vänd då min blick mot hoppet.
När jag känner misströstan inför mäsklighetens framfart,
vänd då mina tankar mot den medkänsla som finns inom varje människa.
När jag hör och läser om krig och katastrofer, om svält och fattigdom, om våld och övergrepp, sänd mig då andra ord om livet: Tillit. Förväntan. Mod. Förtröstan."

Av prästen Annika Borg

CCAA har uppdaterat med fyra dagar

2007-09-03T10:33:00.000+02:00

November 2005 verkar aldrig ta slut. Nu är vi framme vid 25 nov 2005. Fyra små ynkliga dagar blev det den här gången.

Ingen möjlighet att byta land

2007-08-31T10:07:00.000+02:00

Glömde att dag 15 = -1,0 kg. Kämpar vidare.

Läser oroande rykten på Rumor Queen om att brytdatum skulle kunna bli 25/11-05. Som sagt, mycket obekräftat rykte...

Vi har nu pratat med vår organisation, och det verkar inte vara någon möjlighet för oss att byta land just nu. Vietnam skulle vi kunna välja, men kön i Sverige är ju astronomisk. Då kan vi lika gärna stå kvar i Kinakön. Anledningen till att vi inte har så många länder att välja på är helt klart längden på vårt äktenskap. För tillfället 15 månader.

Utmanad!

2007-08-29T12:42:00.000+02:00

Jag har blivit utmanad av Lisa Papaver.

Här följer 8 fakta om mig:

1. Jag jobbar (sedan 8 år) inom IT-branschen.

2. Jag är uppvuxen i Göteborg, har pluggat i Lund och bor nu i Malmö.

3. Jag har svårt att sova.

4. Jag tittar på ’Sagan om ringen’-filmerna en gång om året.

5. Jag har kvar alla luktsuddigum som jag samlade på när jag var liten. De luktar fortfarande gott :o)

6. Jag tror på ’down-shifting’ (att växla ner).

7. Min högsta önskan har alltid varit att bli mamma.

8. På söndag är det fyra år sedan jag och min man träffades.

Jag utmanar: Siri och Salvia

Härlig helg och -0,9 kg

2007-08-27T13:19:00.000+02:00

Dag 14 = -0,9 kg. Med tanke på helgens släktträff och kräftskiva, så får jag väl vara nöjd även om det går lite långsammare än beräknat. Vi tog ledigt i fredags och åkte upp till landstället redan på torsdagkvällen. Vi hade en sådan fantastisk sommardag på fredagen. Varmt och skönt, sol och bad och fika i trädgården. Även om vi jobbade en hel del med att förbereda inför lördagen så hann vi också ta det lugnt och njuta. Undrar om det var den sista riktiga sommardagen i år? På lördagen och söndagen var det också soligt och fint, men inte riktigt lika varmt i luften.

Det handlar inte mycket om adoptionen här nu för tiden, och det beror nog på att den känns så oerhört avlägsen att det är helt overkligt. Jag kan inte förhålla mig till något som händer om tre år.

Målningsprojekt och sagan om ringen

2007-08-20T14:22:00.000+02:00

Helgen har vi ägnat åt att måla i köket. Köksluckor och lådor är nu ivägskickade för att sprutmålas, och vi passar nu på att måla de bitarna som är runt om luckor och lådor. Det tar sin lilla tid med slipning, tejpning mm. Målandet är ju det roligaste. Det kommer att bli jättefint! I början av sommaren lade vi nytt köksgolv, och nu med nya luckor kommer det att bli som ett helt nytt kök.

En gång om året brukar vi titta på 'Sagan om ringen'-filmerna, och det har vi också gjort nu senaste dagarna. Det är svårt att se allt i ett sträck eftersom de är så långa, men nå'n timme eller två åt gången. Storslaget som vanligt! Ännu bättre blir det faktiskt med allt extra material, det är så långt bara att det är svårt att ta sig tiden att titta på allt.

Nedåt sakta men säkert

2007-08-16T10:50:00.000+02:00

Dag 5 = -0,7 kg.

Sakta men säkert. Huvudsaken är att det går åt rätt håll :o)

Viktminskning - Dag 2

2007-08-14T16:32:00.000+02:00

Igår började jag min kamp mot kilona. Första delmål är -5 kg. Det är Viktväktarna som gäller. Jag kan systemet och vet att det fungerar.

Dag 2 = -0,1 kg

Hmmmmm. Ja, lite nedåt är också nedåt....

Börjat jobba igen

2007-08-13T10:35:00.000+02:00

Sista veckan på min semester, när J börjat jobba igen, var jag på mitt landställe. Jag har ju fått veta att sommaren varit blöt och halvtaskig i Sverige när vi varit borta, men nu visade sig sommaren från sin bästa sida. Underbart att sitta ute och fika och äta varje dag, skönt i vattnet och lite pyssel med att fixa fönster, rensa ogräs och trimma träd. Avkoppling, helt enkelt. Huset ligger ute i skogen mellan två små sjöar. Ingen täckning på mobiltelefonen, och inte en massa TV-kanaler. Vanligtvis fungerat ettan bra och tvåan med brus, men nu fungerade TV:n inte alls. Skönt att slippa! Vi har el men inte vatten och avlopp, så allt tar lite längre tid. Diska till exempel. Underbart!

Under veckan passerade vi också ett halvår som inloggade i Kina. Inte heller verkar det gå något snabbare för CCAA med matchningen. Jag tycker inte att det ser så ljust ut faktiskt. Rykten säger också att ingen direkt ökning av hastigheten är i sikte. Även om CCAA så småningom börjar matcha halva månader i taget så blir väntan lååååång.

Idag är jag tillbaka på jobbet. Har fått veta att min kollega sannolikt kommer att säga upp sig för att flytta till sin hemstad. Fy, vad tråkigt! Hon är den jag har mest utbyte av på jobbet.

Mer Slovenien

2007-08-11T17:12:00.000+02:00

Vi är jättenöjda med vår Slovenienresa. Ett väldigt grönt och vackert land med stora variationer. De flesta kan engelska, och det går också bra att komplettera med lite tyska eller italienska. Slovenerna är stolta över sitt land (som blev självständigt 1991), och allt är välordnat och fungerar bra efter svenska mått. Vid årsskiftet gick man över till euro, vilket gjorde att priserna var lite högre än vi väntat oss.

Vi har verkligen fått lite av det mesta. Sol, värme och salta dopp i Piran. Som tur var blev vi inte berörda av värmeböljan som svepte över östeuropa med 45 graders hetta. 30-35 grader räckte bra för oss. Vi ligger inte och solar särskilt mycket, men bad däremot blev det en hel del av. Vi gillar skugga, och sitter gärna och läser eller njuter av en cappuccino (som är nästan lika bra som i Italien). Till skillnad från Italien har man inte ståtoaletter i Slovenien. Mycket bra! Me not like ståtoaletter...

I Karst-regionen finns tusentals grottor, och vi gjorde ett besök i den underjordiska Skocjan-grottan som är med på UNESCO's världsarvslista. Mycket storslaget!

Då Slovenien inte är större än Skåne blir resorna i landet aldrig långa. Vi fortsatte med buss upp till huvudstadet Ljubljana där vi stannade i två dagar. Stadsblid och monument vittnar om en lång historia. Staden påminner lite grann om Lund och Uppsala.

Vi har kommit på att buss fungerar alldeles utmärkt och är dessutom jättebilligt, så vi fortsätter med buss norrut mot Bled. Nu är vi uppe i det Slovenska alpområdet vid de Julianska alperna, och temperaturen har sjunkit till 20-25 grader. Bled är en mycket vacker plats med sin lilla lilla sjö med en liten liten ö med bara en kyrka på. Som i en saga. Hittills har vi bott på vandrarhem men nu har vi bokat in oss på pension. Alp Penzion ligger strax utanför samhället med majsfält utanför dörren, och alpluften har en svag doft av gödsel. Här bor vi lyxigt jämfört med vandrarhemmen. Vi lånar cyklar, ror på den lilla sjön, badar och utforskar omgivningarna. Nu är det tid att hyra bil, så vi hittar en firma som går med på att vi hyr bilen här i alperna och lämnar den vid flygplatsen vid Trieste i Italien. Perfekt!

Vi vandrar genom den gröna bergsklyftan Vintgar Gorge med skummande vatten och trolska broar. Som taget ur Sagan om ringen. Vi blir starka i benen av allt klättrande upp till borgar och alla trappor upp i kyrktorn. Det är så fint i Bled så vi stannar lite längre än planerat, och hittar boende hemma hos en familj.

På vägen ner mot Italien igen åker vi via Kranjska Gora, på slingrande serpentinvägar över passet Vrsic. Kan på mitt tangentbord inte få till alla fjongar som ska vara på s, c och z. Slovenska är mycket svårt! Det går inte att få någon logik i det alls, och det hjälper inte ett dugg att man kan engelska, franska, tyska och spanska. Vi stannar i Bovec, som är centrum för diverse vattenaktiviteter. Vi har hört om rafting, canyoning och hydrospeed. Boendet hade vi inte fixat utan gick till turistbyrån för att få hjälp. Efter två telefonsamtal hade vi fått boende på en gård ute på landet utanför Bovec. Väldigt smidigt att vara turist i Slovenien. Tyvärr var det i nu i sommar vattenbrist i floden, så det blev ingen rafting som vi tänkt. Dessutom var det pissigt väder så vi for vidare söderut.

Precis innan den Italienska gränsen tar vi en chansning och kollar med turistbyrån om det finns någon trevlig vingård att besöka. Ett samtal senare är vi välkomna till Farm Batic, ett litet familjeföretag strax utanför Nova Goriza. Med kartan i högsta hugg letar vi oss fram till en liten by. Sonen i huset, som kan engelska, bjuder in oss på en liten gård med vinrankor kl'ngandes runt väggarna och över oss. Han hämar vin, bröd, ostar och skinka, och berättar om var och hur druvorna växt. J, som är vinkännaren i familjen, är i sjunde himlen... Då vi reser med ryggsäckar finns det inte utrymme för så mycket shopping, men vi bestämmer oss för att fyra flaskor kan vi nog knöla ner bland smutstvätten.

Vi åker över till Italien och bestämmer oss för att bo i Monfalcone som ligger nära flygplatsen. i Italien går saker och ting inte lika smidigt, men efter lite mixtrande och språksvårigheter hittar vi boende hemma hos ett gammalt par som inte kan engelska alls. Gulliga är de dock, och ställer fram en bricka med kaffe till oss på morgonen.

Liksom på vägen ner flyger vi med lilla Air Dolomiti mellan Trieste och München och sedan Lufthansa mellan München och Kastrup. Sammanfattningsvis kan man säga att Italien vinner när det gäller kaffet, men Slovenien kammar hem guld när det gäller allt annat. Ett land att återvända till, och jag kan varmt rekommendera alla ett besök dit.

We are in Slovenia!!!

2007-07-23T23:26:00.000+02:00

Idag kom vi med buss fran Trieste i Italien hit till den medeltida sjorovarstaden Piran i Slovenien. Vi har haft valdigt lyckade men varma dagar i Italien. Passat pa att ata en hel massa goda saker som man ju bara maste i Italien. Pižža, glass, tomat-možarella-sallad... Mums! I Trieste har vi bott pa B&B hyfsat centralt, och det tycker jag ar ett bra satt att komma lite narmare lokalbefolkningen. En trevlig och pratsam man i 50-arsldern och hans gamla pappa agde stallet.

Har i Piran bor vi pa vandrarhem med alla mojliga faciliteter. Gratis internet, tvattmojligheter, kok mm. Tur det har med internet, for jag borjade bli lite orolig. I Trieste sag vi inte till en enda dator, och annu mindre nagot internetcafe. Vi har ju annu inte bokat boende mer an hit till Piran, och det hade blivit nagot krangligare utan dator.

Nu har vi atit en fantastiskt god middag med farsk fisk och gott vin.

En dag kvar till semestern

2007-07-12T13:15:00.000+02:00

Nu har jag nedräkning, och det är en dag och några timmar kvar till semestern. Det ska bli så skönt! Hoppas att sommarvädret också är på gång. Först ska vi till våra landställen i en vecka och sedan bär det av till Slovenien. Spännande, spännande!

Flyget går till Trieste i Italien, och där stannar vi i två dagar och bekantar oss med Friulien (som området heter). Sedan är det bara några mil till Slovenien. Där har vi bestämt oss för att få några soldagar vi stranden till att börja med. Det finns också båtturer till Venedig som varken jag eller J besökt tidigare. Sedan åker vi runt och kikar lite på resten av landet. Tips mottages tacksamt!

Adoptionsmässigt har vi nu mailat till vår adoptionskonsulent och frågat vad vi har för möjligheter att byta land. Vi har också börjat läsa på lite info om ytterligare en organisation som vi inte är medlemmar i (än). Just nu känns det som att vi borde hålla alla dörrar öppna. Mer än så kan vi nog inte göra just nu i semestertider. Skjuter upp vidare beslut till efter semestern.

Känns hopplöst med Kina

2007-07-04T15:41:00.000+02:00

Jag är en ganska rationell och logisk person. Jag har svårt att tro på att allt kommer att ordna sig om jag ser siffror som inte alls tyder på det. För ett halvår sedan sa CCAA att väntetiden kommer att öka till ca två år. OK, två år kan jag leva med. Sista månaderna när de givit BB till bara några LID-dagar åt gången har jag ju inte kunnat låta bli att undersöka siffror mm bakåt i tiden. När det nu ryktas att CCAA medgivit för organisationer i USA att väntetiden kommer att gå upp till tre år, så känns det plötsligt ännu mer relevant att studera siffrorna. Tre år tycker jag börjar bli lite svårt att leva med. Särskilt när jag tycker mig se att det inte heller kommer att stanna vid tre år. Antagligen är det något CCAA säger nu. Precis som de sa två år för ett tag sedan. Antagligen visste de redan då att det inte skulle stanna vid två år på långa vägar. Min gissning är att det mycket väl kan bli tal om fyra år, och det tror jag inte att jag kan leva med.

Så vad göra man? Det känns faktiskt tröstlöst. Vi har betalt in till AC nu, och kommer nog att betala in även till BFA-A. Men det känns så tungt. Att börja om igen. Nytt land. Nya papper. Vårt medgivande räcker till augusti 2008, så det ska ju förnyas i vilket fall som helst.

Det måste ju vara bättre att byta land nu när vi inte väntat mer än fem månader. Tråkigare om man kommer på om ett halvår att det här inte ser så lovande ut, och då ha väntat ett år i onödan. Vårt problem när det gäller landbyte är längden på vårt äktenskap. Vi har bara varit gifta ett år, och då faller många länder bort.

Frågan är om man istället ska vänta kvar och låta vårt äktenskap bli längre, och samtidigt få ett bättre könummer. Vi kan ju inte vara de enda som anmäler oss som sökande till fler organisationer för säkerhets skull, och därför växer väl köerna.

Ja, många tankar kring detta just nu! Varför måste jag analysera allt? Kan jag inte bara tro att det nog kommer att lösa sig på bästa sätt. Nej, för att empiriska studier har visat att om man inte tar tag i saken själv så kommer ingen annan heller att göra det åt en...

Semesterplan: Slovenien

2007-06-27T14:36:00.000+02:00

Som vanligt är vi lite sena med att bestämma vad vi ska göra på vår semester. Två och en halv vecka kvar, och nu har vi kommit på att vi nog vill luffa runt i Slovenien. Tar tacksamt emot tips!

Sista åren har vi åkt iväg någon vecka utomlands till att börja med, och sedan har vi åkt runt till våra landställen. Nu tänker vi oss att vara borta hela tre veckor. Det här är ett steg i våra 'passa-på-att-ha roligt-medan-vi väntar-planer', och det känns jättekul att planera.

Slovenien verkar vara både vackert och intressant. Allt från sol och sandstrand till alptoppar, grottor och termiska källor. Skulle man hinna tröttna på Slovenien ligger Kroatien och Italien inte långt borta.

Fortsätter surfa runt och leta info om Slovenien...

Småbarnsfamiljer i kris

2007-06-20T15:26:00.000+02:00

I min bekantskapskrets finns flera småbarnsfamiljer i kris. Varför blir det så? Enligt samstämmig statistik bör man väl i och för sig inte förvånas. När jag pratar med de olika inblandade verkar det som att det brister i kommunikationen. Man förstår inte varandras behov. Går detta att förebygga eller förutse?

China Adoption Forecast

2007-06-20T15:24:00.000+02:00

Enligt 'China Adoption Forecast' för vårt LID-datum: 2007-02-07:

Our best guess - a weighted average of recent CCAA velocities, guessing that CCAA will perform about as well in the future as they are performing now, but might return to previous trends: 2010-04-19

That's our best guess for when you might receive your referral. Just at a guess, we can suppose that the CCAA either speeds up or slows down significantly, and show you those dates. If they speed up: 2009-07-06. And if they slow down: 2015-10-08.

Hjärnvägar

2007-06-12T15:46:00.000+02:00

Nisse Simonsson skriver i boken 'Hjärnvägar':

"Ingen generation i mänsklighetens historia har arbetat så lite och fått så mycket under så gynnsamma förhållanden som fyrtiotalisternas barn. Ingen generation har heller stått så högt på den Maslowska behovstrappan och så påtagligt måst konfronteras med de existensiella frågorna om meningen med livet."

Det är min generation...

Bröllopsdagen

2007-06-12T15:44:00.000+02:00

LID + 4 månader

2007-06-07T13:41:00.000+02:00

Idag har våra papper varit inloggade i fyra månader.

CCAA har också uppdaterat till LID 7 nov 2005. Sex dagar...

Indien

2007-06-04T12:42:00.000+02:00

Jag har en kollega vars vänner precis fått BB från Indien (liten pojke på sex månader). De skickade sina papper bara för några månader sedan. Vidare har de fått besked på att de nu har ett par månader kvar att vänta innan de får hämta honom. Kan det verkligen stämma att det går så fort?? Nå'n som vet?

Pappersbröllop

2007-06-04T12:36:00.000+02:00

Nu i helgen firade vi att vi varit gifta i ett år! Vi var ute på en jättetrevlig restaurang och drack champagne och åt gott. Tänk att vi varit gifta i ett år!!!! Det är så fint i Skåne vid den här tiden. Fullt av vallmo, prästkragar och blåklint. Nå'n som har gissat att jag gillar blommor...???

Vi har också i helgen köpt nytt golv till köket, som vi ska lägga i nästa vecka. Just nu har vi världens fulaste och sunkigaste plastmatta. Det har bara tagit oss två år att få tummarna loss.

463 LID-dagar kvar

2007-05-31T12:21:00.000+02:00

Vi har 463 LID-dagar kvar till BB. Om CCAA fortsätter i samma takt som på sistone så får vi vänta 5-10 år. Det känns dystert. Vad ska vi göra????

Liljekonvaljer

2007-05-23T15:56:00.001+02:00

Glömde skriva att jag i helgen fick plocka liljekonvaljer på vårt landställe.... De är så fina! Det var flera år sedan vi var på landet just precis när liljekonvaljerna slår ut.

Bjudna till 40-årsfest

2007-05-23T15:23:00.000+02:00

För första gången är vi bjudna till någon på 40-årsfest. Jag känner mig gammal!

Samtidigt är det första gången på JÄTTE-länge som jag verkligen ser fram emot att gå på fest. Kors i taket! De sista åren har ju varit ganska tunga, och fester och andra sociala aktiviteter har bara kännts jättejobbiga. Det har gått bra att umgår med vänner en och en eller två och två, men när det varit fler så har det inte funkat alls. Dels har jag haft ångest för det redan innan vi är där, och sedan på plats så har det varit ok så länge någon annan står för och styr upp den sociala situationen. Om någon annan tagit ansvar för konversationen har det gått bra, men så fort jag kännt att det hänger på mig att det inte ska vara tyst eller att det ska vara roligt så har jag inte klarat av det utan bara dragit mig undan, blivit tyst och velat gå hem.

Många gången har J fått gå utan mig för att jag tusen gånger hellre ser en film på tv än går på fest. Eller om jag fått bestämma i förväg att det är ok att jag går hem tidigt, då har det också gått bra.

Sista åren har jag också tappat allt intresse för att klä upp mig. Alla kläder och skor måste vara sköna. Ha en krävande frisyr har varit uteslutet. Sminka mig är det inte tal om. Känns kladdigt och smutsigt och obekvämt. Om jag någon gång kännt att jag nog får ta och fixa till mig med lite smink så har jag tvättat bort det så fort jag kommit hem.

Jag vet ju att allt det här har med nedstämdheten att göra, och just därför känns det extra bra att jag till och med börjat fundera på vad jag ska ha på mig, och att det ska bli kul att göra sig lite fin. Jag har också märkt sakta men säkert att humöret blivit lite bättre. Inte så att jag kan märka det vecka för vecka, men om jag jämför med två månader sedan så mår jag helt klart bättre nu. Det är så skönt!

Winnerbäck - några strofer

2007-05-23T13:01:00.000+02:00

Inte varmt men nästan vår
ingen lösning men ett spår
Inga planer men ett steg
inte där än men på väg
Inte ja men inte nej
inte bra men helt ok

Downshifting - att växla ner

2007-05-15T15:27:00.000+02:00

Äntligen har jag hittat ett ord på detta som jag går och tänker på. Längtan efter livskvalitet. Downshifting – att arbeta och konsumera mindre för att få mer tid att leva. Tid är mer värt än prylar. Kliva ur ekorrhjulet och få ett mer sansat tempo i livet. Mer utrymme för reflektion och nära relationer. Att hinna ’skaffa sig ett liv före döden’.

Ett liknande begrepp är Voluntary Simplicity som går ut på att leva miljövänligt genom att byta yttre rikedom mot inre. Fem grundvärderingar är:

• ekologisk medvetenhet
• materiell enkelhet
• självbestämmande
• småskalighet
• personlig utveckling

Jag har länge gått och funderat på det här med tidsbrist, överkonsumtion, vardagsstress, karriärhets, miljöproblem och meningslösa arbetsuppgifter. Det är så många som verkar må dåligt i samhället idag. Något måste vara fel.

Med fulltecknade kalendrar stressar folk mellan jobb, träning, dagishämtning, matinköp och barnens aktiviteter. Samtidigt som det konsumeras något brutalt. Man bränner tusenlappar på senaste datorerna, designerkläder och platt-TV. Titt som tätt faller man ihop av stress, men reser sig snabbt igen och rusar vidare. Måste arbeta mera – så att man kan köpa mera....

Hur ska det sluta?

Sköna semesterdagar och CCAA-uppdatering

2007-05-08T15:19:00.000+02:00

Nu var det några veckor sedan. Jag tog ut några semesterdagar som jag hade kvar på det gamla semesteråret, och allt som allt var jag ledig hela nio dagar i sträck. Underbart! Och tur med vädret hela tiden. J var bara ledig valborg och 1:a maj, men det är inte så dumt att vara ledig själv heller. Då hinner man liksom med allt det där som man inte hinner annars. Sortera foton till exempel... I det fina vädret... förkastligt...

Jag har sett att CCAA uppdaterat och kommit fram till LID 1 nov 2005. Vad ska man säga... Nu känns det verkligen som ett steg fram och två tillbaka. Ju längre vi väntar detsto längre blir väntetiden. Vi som inte har någon plan B alls. Ska man bara ge upp och vänta tills det bli vår tur? Jag är van att ta saken i egna händer. Går det inte att lösa på ett sätt så får jag hitta på ett annat sätt. Fast i det här är man hjälplöst fast i andras händer. Det är så frustrerande! Våra papper har varit inloggade i tre små ynkliga månader, vilket ju inte är nå'nting i dagens läge.

Under tiden växer magar och barn föds. Flera som började försöka få barn samtidigt som vi har idag två barn och har börjat jobba igen efter nummer två. Som tur är har jag två väninnor som inte heller har barn. Den ena har två halvstora styvbarn och den andra är singel, så våra situationer liknar inte riktigt varandra. Men vi kan dela samtalsämnen (som inte handlar om bajs, inskolning på dagis och vaknätter) och vi har möjlighet att hitta på aktiviteter som utflykter, brutalshopping och långfika utan att ta hänsyn till barn. Jag passar på att uppskatta detta, även om jag gladligen bytt det mot vaknätter, snoriga näsor och trotsåldrar.

Barnprogram och TV-serier

2007-04-19T16:05:00.000+02:00

Antar en utmaning:

Barnprogram jag följt som liten: Trazan och Barnarne, Fem myror, Drutten och Gena, Pellepennan och Suddagumman, Doktor Snuggles, Toffelhjältarna, Solstollarna, Barbapappa, Professor Baltazar, Hajk, Beppes godnattstund, Det var en gång, Ville, Valle och Viktor, Fablernas värld, pojken med guldbyxorna, Kalles klätterträd, Anita och Televinken, På kurs med Kurt, Sjukt sa kroppen.

Barnprogram jag inte tyckte om: Vilse i pannkakan (mardrömmar om Storpotäten), Clownen Manne.
.
TV-serier jag följt som liten: Lilla Huset på Prärien, Macahan.
.
TV-serier jag följt som tonåring: V, Nord och Syd, Magnum, Hemliga armén, Varuhuset, Fame, Falcon Crest, Dynastin, Dallas, Törnfåglarna (mini-serie), Remington Steele, Par i hjärter, Snobbar som jobbar, Maiami vice.

TV-serier jag föjt som yngre vuxen (20-30): Beverly Hills, Melrose Place, Twin Peaks, Robinson, Sex and the city, Vänner, Cityakuten, Arkiv X, Felicity, Dawson’s Creek.

TV-serier jag följer nu/ följt nyligen: Lost, 24, Anna Pihl, Krönikan.
.

TV-serier jag mest längtar efter att se: Hemliga armén (igen), en fortsättning på Krönikan.

Kaloribomb

2007-04-15T15:00:00.000+02:00

Igår kväll bestämde vi oss för att grilla i det fina vårvädret. Vi köpte fisk och skaldjur för att göra spett, samt banan, choklad och mashmallows till en eventuell grillbar efterrätt. Fast så kom vi på att sparrisen är ju toppenfin nu, så det fick bli sparris till förrätt. Följdaktligen blev vi så mätta på själva maten att vi inte orkade någon efterrätt, just då. Lite senare på kvällen fick J en snilleblixt och läste på mashmallowpaketet att man kunde ta en ruta choklad och lägga den på en mashmallow, och sedan micra i 30 sekunder. Vilken höjdare!!! Totalt överraskande resultat. En liten smält hög med halvsmält mashmallow och choklad, som strax stelnade lite och blev en halvseg klump. Kanongott!!!! Vi klämde i oss flera stycken sega klumpar och fick hela veckans sockerbehov tillfredsställt på samma gång.

Utvilad och utmärglad...

2007-04-13T11:50:00.000+02:00

Påsken var toppen fram tills att jag blev magsjuk på natten till annandagen. Finns det inga regler för hur ofta man kan bli sjuk? Utmärglad är väl att ta i, man man tappar ju onekligen några kilo på att bara få ner thé, blåbärs-proviva och en och annan rostis under ett antal dagar.

Jag har ju med lite misströstan följt diskussionerna angående CCAA's senaste uppdatering på bara två dagar. Vad ska man säga... Det känns som att vårt avlägsna mål att bli föräldrar bara flyttas längre och längre bort istället för att komma närmare. Orimliga och desperata tankar bubblar upp. Ska vi byta land? Ska vi fortsätta försöka på egen hand, eller göra fler IVF (hemska tanke)?

HEMSKA TANKE!!!!

Upprop mot könsuppdelningen bland barnprodukter

2007-04-03T13:51:00.000+02:00

Barnens värld är uppdelad! En sida för pojkar och en för flickor. Pojkars kläder är praktiska och rymliga och tål aktiv lek. Färgerna är mörka och motiven är ”tuffa”. Inget ”gullegull” eller sött. Flickor däremot ska kläs i figurnära, söta och glittriga kläder, inte direkt gjorda för att klättra i träd. Samma sak i leksaksaffären. På flicksidorna finns det rosa barnvagnar, spisar och strykjärn. De ska tränas i konsten att sköta hem och familj. Trots att de flesta pappor i dag lagar mat, drar barnvagn och dammsuger betraktas dessa leksaker som något som först och främst intresserar flickor. Samma sak med glittriga låtsasögonskuggor, pärlhalsband och väskor. Pojkar förväntas slåss mot monster, bygga farkoster och rädda världen. Men inte träna på relationer och utveckla sina omvårdande och sociala sidor.

Vi vill inte ha det så här längre! Vi menar att uppdelningen mellan flickigt och pojkigt bland både leksaker och kläder begränsar tillvaron för våra barn. Flickor ska förstås leka med dockor om de vill, men de ska också veta att det är lika okej att välja robotarna. Och de mer praktiska, rymliga barnkläderna ska finnas även för dem.

Pojkar ska förstås leka med bilar om de vill, men de ska också veta att det är lika okej att bädda ner nallen i en dockvagn. Och de ska kunna göra sig fina i färgglada glittriga kläder om de vill.

Är du också trött på den här uppdelningen? Skriv på uppropet mot könsuppdelningen bland barnprodukter!

www.viforaldrar.se/upprop/

LID + 2 månader

2007-04-03T10:47:00.000+02:00

På självaste påskafton firar våra papper två månader i Kina. Fånigt att uppmärksamma det kanske, men adoptionen känns lite som ett förhållande idag ;o) I början firar man att man varit tillsammans i en månad, tre månader, sex månader...

Märkligt nog känns det just nu väldigt bra när det gäller väntetiden. De här två månaderna gick ju fort. Fast jag har förstått på en del andra bloggare att det finns en dipp efter 9-12 månader. Då har man ju faktiskt väntat länge, och ändå är det lång tid kvar.

Igår såg vi de tre sista delarna på dvd'n om Alice som jag beställde från svt. Nu var Alice sju år, hade börjat skolan och var på ytterligare en resa till Kina. Spännande att få se hur kinesiska barn har det i skolan! I påsk tar vi med Alice-dvd'n samt annat adoptionsrelaterat som vi spelat in från tv hem till min familj.

Nu i dagarna föds det många barn i Sverige...

2007-03-30T14:52:00.000+02:00

Enligt morgontidningarna föds det i dagarna fler barn än någon annan tidpunkt på året. Många föräldrar tycker nämligen att det är praktiskt att barnet inte blir bland de yngsta i sin årskull. Vidare verkar föräldrarna tycka att det är mindre besvärligt att ha en liten bebis på våren än på exempelvis vintern. Jag försöker väldigt mycket att inte uppfatta detta som ett hån mot alla barnlösa...

Halvfart

2007-03-29T11:39:00.000+02:00

Vilken fantastiskt härlig vår det är! Jag får lust att göra en massa saker, slutföra olika projekt, bjuda hem folk, göra utflykter och en massa andra saker. Samtidigt känner jag mig inte helt tillbaka på topp fortfarande. Det är som att det är svårt att få igång livet få full fart när det gått på halvfart så länge. Förra året vid den här tiden var pausknappen intryckt. Livet stod stilla. Jämfört med då mår jag tusen gånger bättre. Men jag orkar inte riktigt få till allting fullt ut.

Framför allt i veckorna. Jag orkar upprätthålla jobb, pendling, träning, matlagning, städning och tvätt. Utöver det orkar jag inte mer än att sjunka ner i soffan och kolla lite på TV på kvällen. Och vi har inte ens barn... När jag tänker på familjeliv med hämtningar och lämningar på dagis, fritidsaktiviteter och nattningar så undrar jag hur i allsindar det ska gå till. Självklart kommer det att gå bra, men just nu stör det mig att jag inte har mer ork. Jag vill inte längre vara den här personen som går på halvfart. Jag vill vara rolig, engagerad, nyfiken, social, påhittig och initiativrik. Det är jag inte nu, inte än. Då och då glimtar hon fram, den där festliga tjejen. Jag försöker fånga de ögonblicken och hålla kvar dem. Jag saknar henne!

Födda 1970

2007-03-23T13:22:00.000+01:00

Värdelöst vetande. Men på något sätt tittar jag alltid lite extra när det gäller någon som är lika gammal som jag. Hur ser deras liv ut, mm...

Kändisar födda 1970:

I världen:
Mary J. Blige - amerikansk sångerska
Minnie Driver - brittisk skådespelerska
Queen Latifah - amerikansk skådespelerska, rappare
Vince Vaughn - amerikansk skådespelare
Uma Thurman - amerikansk skådespelerska
Matt Damon - amerikansk skådespelare
Ethan Hawke - amerikansk skådespelare, regissör och författare
Mariah Carey - amerikansk sångerska
Naomi Campbell - brittisk skådespelerska och fotomodell
Claudia Schiffer - tysk fotomodell
Tone Bekkestad - norsk meteorolog och väderpresentatör i svenska TV4

I Sverige:
Andreas Johnson - svensk sångare
Izabella Scorupco - svensk skådespelerska, fotomodell och sångaerska
Helen Sjöholm - svensk sångerska
Lisa Nilsson - svensk sångerska
Cecilia Frode - svensk skådespelerska
Anna Book - svensk sångerska
Thomas Fogdö - svensk alpin skidåkare
Alexandra Pascalidou - svensk journalist, programledare i TV och författare
Sofia Källgren - svensk sångerska
Annika Sörenstam - svensk golfspelare
Pernilla Wiberg - svensk alpin skidåkare
Jonna Liljendahl - svensk barnskådespelerska (Madicken)

Vårtecken i Skåne

2007-03-23T11:05:00.000+01:00

Uteserveringarna är nu i full gång på Lilla Torg i Malmö. Med värmelampor förstås, men i alla fall... Härligt!

Varje år måste jag få plocka tussilago åtminstone en gång, och det fick jag härom dagen. Det lyser små gula solar längs vägrenarna, som gör en alldeles glad. Varje år återupplivar jag barndomsminnet av att inte veta vad man ska sätta sina plockade tussilago i. Varje gång upptäcker man att ett glas är för stort och en äggkopp för liten....

Påskliljorna har också börjat komma, lagom så här före påsk. I helgen ska jag vårstäda och fixa till balkongen, och J ska tvätta fönster. Det är också vårigt!

Adoption - som att simma

2007-03-22T20:21:00.000+01:00

För fem år sedan bestämde jag mig för att jag skulle lära mig crawla. Jag har alltid trivts i vattnet och varit duktig på att simma, men av någon anledning fick jag aldrig till crawlet som liten. Jag beundrade alltid de som obehindrat kunde crawla. Då för fem år sedan, som 31-åring, lärde jag mig sakta men säkert, och sedan dess har jag också simmat för tränings skull en gång i veckan.

När jag träffade min man fick jag honom också till att börja simma, så nu har vi det som ett gemensamt träningsprojekt. Vi simmar 1000 m varje gång i en 25-metersbassäng, så det blir ju ett antal vändningar. Jag simmar på samma sätt varje gång. 50 m bröstcrawl, 50 m ryggcrawl, osv, osv. De första 100 m brukar gå lätt. Då är man utvilad. Sedan är det lite tyngre 200-400 m, innan man kommer in i 'den andra andningen'. Efter 400 m har jag kommit in i flytet.

När man simmar tänker man ut så många bra saker. Man är så fokuserad på andningen att tankarna liksom får sköta sig själva. Och då när man inte riktigt styr dem kommer det fram rätt mycket bra. Det är hur bra som helst om man är stressad och uppe i varv.

Vidare har det under sista åren blivit så att jag jämför saker och ting med mitt 1000-meterspass. Exempelvis hur mycket man har kvar att göra på ett projekt eller hur lång tid man har kvar att vänta. På barnbesked exempelvis... 10% är som de första hundra metrarna. Man har precis kommit igång. Än så länge ganska smärtfritt. Det är ju så mycket pyssel i början med hemutredning, utbildning, papper som ska samlas, referenter, foton, mm. Och när handlingen äntligen gått iväg dröjde det bara fem veckor så hände nå'nting nytt - LID. Nu börjar den låååånga väntan utan att något händer på jättelänge. Det känns lite motigt och man har långt kvar. Men om man tänker på det så är det bara 900 m kvar, och det brukar ju gå bra.....

10%

2007-03-16T11:27:00.000+01:00

Om man inte har något bättre för sig kan man göra en snabbkalkyl på hur mycket av vår väntetid vi betat av. Om man försöker vara lite positiv och fortfarande tror på att vi får vänta i två år så har vi faktiskt nu avklarat 10% av väntetiden.... (från HTK tills man är hemma med barnet). Jag antar att det egentligen är en optimistisk beräkning, men tills motsatsen är bevisad så... I somras när vi höll på att bestämma oss för land så var tiden 14-16 månader för Kina enligt samma beräkning. Gruppen som senast fick BB beräknas få 19 månader på grund av det Kinesiska nyåret som försköt deras resa.

... Kanske skulle jag jobba lite också... Men det är fredag och fint vårväder, så man blir alldeles sugen på att inte jobba alls.

Jag längtar till påsk då vi ska åka och fira med min familj. Lammstek.... Pappa fyller 65, så det ska ju också firas. Familjen bor 30 mil från oss, så vi ses inte så jätteofta. Faktiskt var det i julas vi alla sågs senast.

J's familj finns på ca 40 mils avstånd. Att inte ha sina familjer i närheten är inget som hittills varit så negativt. Men nu när vi ska skaffa barn så börjar man fundera kring det. Att far- och morföräldrarna till vårt barn inte kommer att finnas så nära. Plötsligt känns det som en stor nackdel både för oss och för barnet. Det måste ju vara guld värt för ett barn att ha sin släkt i närheten och kunna få en nära relation till dem. Och för vår del att kunna få lite avlastning någon gång ibland.

Min syster med familj är de som finns närmast oss, på bara några mils avstånd. Med en ett-åring som håller på att skolas in på dagis har de ganska fullt upp, så vi har inte heller setts så mycket på sistone. Nu när föräldraledigheten är slut för dem och det ska skapas rutiner med jobb och dagis så hade mor- och farföräldrar inte varit så dumma att ha i närheten.

Varken jag eller J har några direkta band i Skåne. Vi har bara blivit kvar efter att vi pluggade, och trivs bra. Vi gillar det lugna tempot - 'allt ordnar sig, en sak i taget' - och att det är en hel månad längre sommar. Fast är vi sugna på att flytta närmare våra familjer? Hmmmm.... Detta tål att tänkas över. Och vi har ju gott om tid att tänka över det... om man säger så...

På lunchen idag...

2007-03-15T12:48:00.000+01:00

På lunchen idag berättade min kollega att hon igår fick träffa sitt barnbarn för första gången. Han kom med sina föräldrar från Colombia, så det var ett snabbt möte på flygplatsen. Han är sex månader, och när de kom hem igår hade de varit i Colombia i fyra veckor.

Jag blir så glad av att höra sån't här! På något sätt känns det mer verkligt att vi också någon gång kommer att komma hem med vårt barn. Utan sådana här små solskenshistorier är det fortfarande så avlägset att det är på gränsen till overkligt.

Strosar runt på nätet

2007-03-15T11:56:00.000+01:00

Igår hittade jag länken http://www.chinaadoptionforecast.com/
Testade att fylla i vårt LID, och fick till svar att vi kan räkna med att få BB i augusti 2009.... Hmmm.... Deprimerande. Varför kan jag inte bara låta bli att kolla runt??? Om jag bara kunde hia mig ett och ett halvt år, och SEDAN börja spekulera.

Toppenvecka i alperna

2007-03-12T15:39:00.000+01:00

Tillbaka igen efter en jättehärlig vecka i Saas Fee i Schweiz. Vi har haft tur med snö, fint väder, bra skidåkning och ett trevligt boende. Varje gång jag kommer till alperna slås jag av hur storslaget det är. Jag kan inte låta bli att känna vördnad för jorden och naturen när jag står och blickar ut över topparna. Som människa känner jag mig så liten och såbar, samtidigt som jag får känslan av att äga hela världen. Det är något alldeles speciellt med alperna!

Saas Fee är en liten mysig by som ligger i cantonen Valais. Byn ligger på 1800 meters höjd, och skidområdet är byggt på en glaciär. Gott om bra och kall snö trots stekande sol alltså. Mycket turister, hotell och restauranger lyckas dock inte ta död på den genuina bykänslan. I Saas fee är det inte tillåtet med bensindrivna fordon. Istället kör man små elbilar för transport av bagage, folk, mm. Till och med polisen har en liten elbil...

J:s favorit i matväg var Walliser teller - en tallrik (bräda) med charketurier och ostar. Själv fasnade jag för Röstin, som inte riktigt var samma sak som Rösti här hemma. Istället var det riven potatis blandat med grönsaker/ skinka/ bacon, ett stekt ägg ovanpå och till sist dränkt i smält ost. Man åt MYCKET smält ost!!!!

J åt ostfondue till middag en kväll, men det blir lite mycket ost för min smak. Jag smakar gärna tre-fyra bitar, men sedan räcker det. Vi hade bestämt att äta kött-fondue också en kväll, men den eftermiddagen smällde vi i oss en påse chips och friterade munkar. Inte ett dugg hungriga när kvällen kom. Så det smög sig! Vi får väl gå ut och äta fondue här hemma istället, eller kanske till och med fixa en själva hemma.

Bara nå'n timme från Saas Fee ligger Zermatt, där vi spenderade en dag för lite variation och möjlighet att åka i ett lite större system. Zermatt är helt enkelt större. Större by, större skidsystem, större priser och har det stora 'Toblerone-berget' Matterhorn i bakgrunden.

Nog om det! Det är skönt att komma hem också.

Förkyld igen!!!!!

2007-03-02T12:08:00.000+01:00

Detta är ju bara inte sant! Hur många gånger kan man bli sjuk på två månader???

Det nya året, som ju ska bli ett toppenår, har börjat ganska svagt måste jag medge. Förkylning med feber och sjukdag precis efter nyår, kräksjuka en hel vecka i slutet av januari, och nu förkylning igen. Jag kan inte ens med att stanna hemma. Det känns som att jag förbrukat alla sjukdagar för hela året redan. Hur som helst, jag har ju inte feber utan är bara allmänt mossig. Det värsta verkar vara över, vilket passar bra eftersom vi åker på skidresa imorgon. Har bara inte orkat packa än, så det får bli en panikpackning ikväll.

Annars... Ingen uppdatering från CCAA. Jag kommer ju att vara jättenyfiken under tiden vi är borta. Man hoppas ju varje gång att det ska komma med fler datum. Jag kan som sagt inte låta bli att hålla lite koll även om det för vår del ligger oändligt lång borta fortfarande.

Snörvel, snörvel, snyt, harkel, host...

De fina färgerna försvann...

2007-02-28T11:27:00.000+01:00

Vad hände förresten med den fina template jag valde härom dagen???? Olika blå nyanser. Idag har det plötsligt blivit grönt. Missnöjd! Inte alls lika fint. Får fixa till det vid tillfälle när jag får med tid.

Snart skidresa

2007-02-28T10:48:00.000+01:00

Som vanligt, i slutet av månaden, börjar man fundera på hur långt CCAA kommer att uppdatera den här gången. Idag är ju faktiskt sista dagen i månaden. Fast förra uppdateringen kom inte förrän några dagar in i februari. Om jag inte minns fel är det ca 30 grupper nu hos vår organisation som ska få barnbesked före oss. Det är många! Fast när vi skickade handlingen till Kina var det 32 grupper före, så något händer ju även om det går långsamt.

Hur som helst, till helgen bär det av på skidresan till Schweiz. Det ska bli så skönt med en semestervecka! Jag hoppas förstås på strålande sol från en klarblå himmel och ett par minusgrader. Mina gamla Rossignol-skidor från sista halvan av 80-talet får stanna hemma. Mannen säger att de är reliker och att han skäms om jag ska ha dem. Det är faktiskt inget fel på dem! Jag har hyrt carvingskidor de sista gångerna vi åkt, men jag tycker inte att jag åker lika bra på dem. Det fladdrar liksom om skidorna. Jag har väl inte fått in tekniken riktigt...

LID: 2007-02-07

2007-02-25T19:44:00.000+01:00

Äntligen har vi fått vårt LID: 2007-02-07!!!

Det känns väldigt bra att veta att vår handling kommit fram till Kina och är inloggad i CCAA's system. Så mycket jobb och pengar vi lagt ner på den handlingen så hade det ju varit katastrof om den kommit bort på vägen nå'nstans. Jag vet inte riktigt varför jag oroat mig för att den skulle komma bort längs vägen, men hur som helst är det en lättnad att den är framme. Det verkar ha rasslat till med LID från CCAA, för plötsligt har tre grupper fått LID nästan samtidigt.

Nu börjar den långa väntan! Jag antar att nästa steg är att komma igenom 'review room', och det lär ju dröja minst ett år...

Äntligen gått över till nya versionen

2007-02-23T10:11:00.000+01:00

Ja, jag är lite sen i starten... Testade en ny lay-out också. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle göra lite mer justeringar, men det tar ju lite tid att leta i koden. Ska göra det vid tillfälle.

Idag jobbar jag hemifrån, eftersom den plötsliga vintern i Skåne lamslagit både tåg- och busstrafiken. Som vanligt blir det kaos i Skåne så fort det kommer en snöflinga och blir minusgrader. Jag har inte riktigt vant mig vid det trots att jag bott i Skåne nu i snart 15 år.

Vi väntar fortfarande på LID, men förstår ju att det kommer att bli lite försenat på grund av det kinesiska nyåret. Jag vill bara veta att vår handling kommit fram som den ska... Faktiskt har inte heller gruppen före oss fått LID, så det är bara att hålla sig på mattan och vänta.

Imorgon ska jag vara barnvakt till kompisarnas lilla tjej på sex månader medan de flyttar. Mannen får hjälpa till att bära tunga saker istället.... Mysigt att få pyssla med lill-tjejen! Min systers lill-pojke är nu 14 månader. Sedan ett par månader tillbaka är det extra kul att få följa honom, eftersom det kanske är i den här åldern vår kina-plutt kommer att vara.

Adoptionsbloggar i allmänhet

2007-02-21T15:40:00.000+01:00

Jag söker runt och läser lite i olika adoptionsbloggar, och har lagt märke till att de inte uppdateras lika ofta som bloggar som handlar om IVF. Många adopterar ju från Kina, och kanske ligger det i sakens natur att man i slutet av månaden (när CCAA uppdaterar) är inne på nätet och kollar om det hänt något. Kanske man i glädjen eller besvikelsen över hastigheten på CCAA's arbete passar på att skriva något i sin egen blogg?

När man höll på med IVF var det hela tiden saker som hände, Sprayer, sprutor, äggplock, återföranden, akupunktur, testdag, blödning som kom eller inte kom. Folk uppdaterade helt enkelt sina bloggar i princip dagligen. Man hade för vana att göra en daglig koll och se hur det gick för övriga. Jag höll i och för sig till på Familjeliv, och där skriver man ju inte bara i sin blogg utan kan också delta i olika trådar i forumet. Kanske blir det med interaktivt.

Jag kan känna en viss besvikelse och frustration över att de adoptionsbloggar jag tittar på uppdateras så sällan. Jag har nog ännu inte kommit in i att det faktiskt inte händer så mycket när man väntar på barnbesked. Trots att man inte alls egentligen känner dem vars bloggar man läser så känner man ändå en viss samhörighet. Det känns lite som en slags vänskapsrelation, bara det att här så är kontakten med övriga ganska sparsam. Det kan ju också bero på att ingen läser det som jag skriver, och att jag själv inte är tillräckligt aktiv och skriver kommentarer i andras bloggar. Jag känner mig lite som ny i klassen!

Att byta jobb, flytta och byta namn medan man väntar

2007-02-13T13:35:00.000+01:00

Jag har ganska länge funderat på att byta jobb. Under IVF-försöken var det liksom inte aktuellt, eftersom man inte vill komma till ett nytt jobb och vara gravid. Nu är det plötsligt inget som hindrar att jag byter jobb. Jag har dock en ganska komplicerad profil, så det lär ta ett tag innan jag hittar ett nytt jobb. Just nu borde faktiskt vara det ultimata tillfället att byta, för då hinner jag vara ett tag på det nya jobbet innan vi ska hämta vår kina-plutt. Idag har varit en dålig dag på jobbet, och då kommer ju naturligtvis tankarna om att byta jobb upp.

Genast funderar man på hur det skulle påverka vår handling i Kina. Måste man uppdatera den bara för att man byter jobb? Intyget om anställning och lön kommer ju från den arbetsgivaren jag har nu.

Vidare går vi i flyttankar. Nu bor vi i lägenhet i sta'n, men vi vill gärna bo i hus utanför sta'n. Än så länge gör vi bara små utflykter och tittar på hur olika områden ser ut. Så smått har vi också börjat kolla in hus på nätet. Om vi byter kommun måste ju hemutredningen definitivt uppdateras/göras om.

Ytterligare en fråga är om vi kan byta efternamn medan vi väntar, eller om det är bättre att låta bli. Vi gifte ju oss i somras, men vi valde att behålla våra namn. Anledningen var att vi gifte oss lite i smyg. Våra familjer och närmsta vänner vet ju, men vi har tänkt att ha en riktig bröllopsfest för alla lite senare. Då skulle vi passa på att byta namn var det tänkt.

Jag antar att så länge CCAA inte gått igenom vår handling (review room) så borde det inte vara så svårt att göra ändringar. Samtidigt känns det ju enklast att inte göra några ändringar alls, så att inget drar ut på tiden eller går fel. Det hade varit det värsta tänkbara just nu, att vi klyddar till det hela så att det tar längre tid. Även om vi börjar bli experter på att vänta så vill vi ju inte att väntan ska vara en sekund längre än nödvändigt.

Lilypie igen

2007-02-09T13:45:00.000+01:00

Testar en annan variant...

Att tänka för långt framåt

2007-02-08T10:28:00.000+01:00

Min plan för året var egentligen att inte hålla på att läsa bloggar och kolla olika forum som har med adoption att göra. Jag skulle stänga av adoptionstankarna, åtminstone lite, under 2007. Fokusera på annat, ha roligt, må bättre, träffa folk mm.

Varför envisas jag med att läsa om par som är på väg att åka och hämta sitt barn, och vad de väljer att packa med för saker? Varför kan jag inte bara låta bli att läsa diskussioner om vad man bör köpa med för presenter till barnhem, nannys m.fl? Varför intresserar det mig huruvida somliga väljer att beställa en extra flygstol till barnet eller inte på vägen hem? Jag borde vänta med dessa frågeställningar i åtminstone ett och ett halvt år till. Det är bara så svårt att låta bli...